Otroligt blött på marken och en massa regn i luften samt orkanvindar (ordentligt överdrivet, men ändå..) var vad som mötte mig igår eftermiddag när jag kom till Umeå. Jäkla skit att jag byter ut snötäckta och mysiga Skellefteå mot detta... Men så har ju Umeå något som inte Skeå har -Karl! (Fast nu är ju Moa kvar där uppe så att få kramas med Karl täcker nog bara upp i två dagar innan jag saknar ihjäl mig efter henne istället.........)

Sen måste jag ju påpeka att det finns busschaufförer som inte borde få ha körkort. Inte för att de kör olagligt egentligen, men för att de inte tänker efter. Jag klev igår på en lokalbuss när långfärdsbussen stannat på NUS. Klev med möda på bussen och lyckades trots all packning betala för mig utan att tappa en enda pinal. I samma sekund som jag fått kvittot börjar chauffören köra. Utan tanke på att denna höggravida kvinna (är man höggravid i månad sju??) med tre stora väskor borde få sätta sig först....... Turligt nog så har jag inte problem med höfterna eller ryggen så jag klarade av att parerar alla svängarna men det var äckligt nära att jag trillade på näsa tre av de fem svängarna (snarare snabba girar) han gjorde. Tillslut låg iaf mina TUNGA väskor på "bagageplatsen" och jag hade parkerat ändalyktan på en stol. 

På vägen ut bestämde jag mig för att ta min tid utan att stressa. Så när han bromsat (tvärnitat) och bussen stod still -då först klev jag upp från sätet och började konka ner väskorna från hyllan. Karl som stod utanför undrade vad tusiken jag höll på med eftersom det tog så lång tid. Men det handlar helt enkelt om självbevarelsedrift!

**********

När man är så självgod som jag var för några dagar sedan och skryter om hur petig och "duktig" jag är på att skriva, att jag sällan får backning. Vad får jag då veta en sen måndagseftermiddag -jo. Jag fick backning..... Givetvis! Känns otroligt ironiskt. Men på något vis är jag ändå nöjd över att examinatorn inte köpte allt utan vill att jag ska vidarutveckla och fundera över ett par etiska dilemman jag satt mig själv i. Det hela känns betydligt mer seriöst och jag blir ännu mer peppad på att göra ett bra arbete. Så med andra ord har jag inte tid med detta utan måste sätta igång.

Trevlig tisdag på er alla!

Hade ju tänkt få några sidor skrivna ikväll. Inte en chans. Vad trodde jag egentligen? Har hållit på och försökt söva Moa i två timmar... Hon somnade efter en timme men när jag skulle bära över henne till hennes egna säng vaknade hon och proceduren fortgick i en timme till. Det var iaf inget skrikmaraton utan hon gnölade på lite och stoppade sen in fingrarna i munnen och låg och glodde.

MEN -seger till mig!!

Vi har en tjurig dotter jag och Karl men jäklar i mig, Moa har en tjurigare mamma!

Hittade den här bilden när jag gick igenom fotoalbumet. Tagen någon gång i mitten på juli tror jag, alltså en ca. 6 månaders bäbis-Moa och en drygt 26-årig faster Katrin iklädd bland annat Moas mössa.

...undrar för övrigt vem Moa kommer likna när hon blir stor.....(!)

Hoppas på en otroligt, underbar, fantastisk och alldeles lyyyyysande trevlig kommande vecka på er alla! 

Farmoras hus i Storkågeträsk, Skellefteå. Mitt drömhus om man bortser från hur långt från Schtaan det befinner sig (4 mil enkel väg).

Förstå så mysigt att rå om sitt egna hem och inte längre hyra... Tänk om det dessutom kunde vara ett hus eller kanske radhus. Åh, vad jag längtar!!

Vadan detta kan ni ju då undra... Jo, jag och Moa har idag varit och hälsat på Jenny, Hasse, Tilda och Ville som bor i ett jättefint radhus. Totalt renoverat och med andra ord hur tjusigt som helst. Därför har det åter börjat kurra i "flytta-till-hus-tarmen".

Efter en stund dök även Sara och Leo upp tillsammans med Saras kompis Linneá och hennes dotter Elise. Sara och Andreas har ju för den delen ganska nyss flyttat till hus och jag är ruskigt avundsjuk! Jag vill, jag vill, jag vill!

Nu måste snoken doppas i böckerna igen. Imorgon hinner jag nog inte med så mycket plugg så det gäller att passa på när tid ges.

Kommer troligtvis till Umeå vid sex tiden, beroende på vilken av bussarna jag hinner med men jag kan iaf lova att det blir imorgon!

Äntligen är forskningsplanen färdig och jag känner mig riktigt nöjd. Detta är alltså baksidan av att vara så pedantisk som jag är när jag skriver. Det tar sin lilla tid men när jag väl är färdig brukar jag sällan behöva skriva om något och får sällan backning vad gäller referenser m.m

Nu ska här firas med en kaffekopp och en skål chili/choklad-glass framför tv:n innan jag sätter tänderna i renskrivning av min redan gjorda datainsamling. Jag har än så länge gått igenom all litteratur för en kursplan vilket tog mig två hela dagar. Så med andra ord har jag bara tre kursplaner (och sex dagars slit) kvar.......

Trevli helg mina vänner!

Tredje stora nyheten på Aftonbladet för en minut sedan (13:10):

"Makarna Anka i våldsamt gräl"

Hur kan det vara av nationellt nyhetsvärde? Jag blir tokig av all skit som vi blir matade med från bland annat Aftonbladet. Sensationsjournalistik när det är som bäst, eller var det sämst kanske... Kan inte Aftonbladet lämna allas privatliv under dörrmattan in till "pressläggningsrummet"? Jag kan verkligen inte bry mig mindre om vem utav makarna Anka det var som kastade den första isbiten (ja, isbit....! för tydligen kastade frun en isbit på maken i ett tidigare gräl). Vill kunna få snabb uppdatering om vad som händer i Sverige och runt om i världen utan att mitt minne ska behöva störas och upptas av sån trivial skit!

Tipsa mig om bättre nyhetssajter, snälla!

Fredagshäng

med ett annat gäng,

Idol-släng med lite däng.

Moa-kläng å´

jag i säng!

Söker man på 50-årskris på google kommer min blogg upp som alternativ åtta... >>PÅ FÖRSTA SIDAN<< Hur är det möjligt? Är jag det åttonde bästa tipset google har på temat "50-årskris"? Finns det inget bättre?

Hahaha!

Det här var ju nästan för komiskt! Vet inte om jag ska skratta eller gråta.....

Gick in på Telia. Provade alla mobiltelefoners knappsatser. Hittade två med potential och gick slutligen hem med en av dem (bilden). Får se om jag gjorde rätt val.... Men med tanke på att jag är rätt obrydd om vad jag har för mobil så lär jag nog inte ångra mig. Om det nu inte skulle visa sig att knappsatsen inte alls är så "lättmanövrerad" som jag fått för mig.

Den som lever får se. Men nu är jag iaf uppkopplad mot världen igen!

Så, hör av dig vettja!