Mår illa... riktigt illa... Usch och fy för det här!! Trodde ju nästan att detta var över, men har nu haft två likadana dagar. Inte kul! Skönt iaf att Karl är hemma idag från jobbet om än det är för att han har jätteont i ryggen. Men det känns så mycket bättre att inte behöva vara själv!

Har varit lite orolig den senaste veckan, har känts som att det är något som har varit galet. När vi var på ultraljudet för fyra veckor sedan var det lilla knytet 2 cm stort. Har nu läst att i vecka 12 (vilket vi befinner oss i nu) så är bäbisen 6 cm. MEN det är inget som man märker på min mage och det har känts oroligt. Med en skillnad på 4 cm så borde det ju ha blivit en liten bulle på magen iaf, men icket!

Var på MVC (mödravårdscentralen) igår och eftersom jag var där ganska nyligt så hade vi inte så många tester att göra så vi pratade en massa istället. Jag fick sen ligga ner på britsen och hon kollade om hon kände "bullen" som jag menade att jag inte hade. Och givetvis fanns den där, klart och tydligt dessutom och jag utbrister -jaha... är det den där. Den har jag ju känt i flera veckor.. trodde bara jag var kissnödig... :)

För att vi skulle vara på den säkra sidan så provade barnmorskan även om vi kunde höra hjärtljudet, något man tydligen inte alltid kan i vecka 12. Det finns verkligen inget så häftigt som att höra hjärtat slå, speciellt när gått och trott att det inte skulle finnas.

Lycka! Iaf tills man kommer hem och det blir kväll och man tar ut Stella på baksidan och hon känner sig extremt busig och gör något som hon aldrig gjort tidigare - hoppar upp och sparkar mig i magen... Tur att jag har Karl här hemma iaf, han lugnar alltid ner mig när jag blir hyper.

Hoppas alla har en bra början på sommaren!!

Kram 

Trodde aldrig att jag skulle lyckas med konststycket att må pyton utan att egentligen må pyton... Med andra ord, jag lider inte av något illamående men däremot så kräks jag, och av tillsynes ingen anledning.... Huvva!!!

Förra onsdagen var vi på ett tidigt ultraljud för att få fastställt hur långt gångna vi faktiskt är, och givetvis var våra tidigare "beräkningar" helt åt skogen....... Kvinnan som höll i det hela kom fram till att vi i onsdags var 8 fullgångna veckor genom och fyra dagar (8+4) med andra ord inne i vecka 9. Idag måndag är det alltså 9+2 (vecka 10).

Så här har det känts hittills:

V1.

Kände inget särsklit förutom otroligt ömmande bröst.

V2.

Lite ont i magen, likt mensvärk (!) Brösten var större och ännu ondare..

V3.

Fortfarande lite ont i magen, men inte lika ofta. AJAJAJ i brösten!

V4.

Mådde skitdåligt och förstod inte riktigt hur jag skulle få bukt med

illamåendet. Sket fullständigt i de onda brösten..

V5.

Mådde fortfarande urkasburkas och levde i stort sett bara på bananer och nyponsoppa. Kan inte heller påstå att brösten "mådde bra".

V6.

Höll mig i vertikalt läge med bananer och nyponsoppa nära till hands. Orkade inte med något alls då kroppen var helt tom på energi..

V7.

Insåg efter ett samtal med Regina att mitt illamående berodde på att jag var tvungen att se till så att jag alltid hade mat i magen. En minut för länge med "tomhetskänslan" i magen så kom illamåendet som ett brev på posten...

V8.

Äntligen slapp jag magens/bäbisens önskan om att få ny mat i magen varje timme. Varannan eller var tredje timme är mer mänskligt och lättare att tillgodose! MEN istället för illamåendet så började jag kräkas istället... Kul.. -NEJ!

V9.

Kräks fortfarande, troligtvis för att frukosten inte ägnas tillräckligt mycket tid (men ibland känns verkligen en timme vid frukostbordet som väääldigt länge). Trycker i mig så mycket jag bara kan, men det är svårt. Men så fort en tugga svalts så känns det genast en pytteaningens bättre iaf och man får hopp om liv igen. :) Läste någonstans att man inte vet hur stora brösten blir förrän tre veckor efter förlossningen... ojojojoj... de är ju redan gigantiska som de är.. jaja, säkert till någons lycka ;)

Till att börja med var svärmor här på besök i fem dagar, och samma flyg som hon landade med tog svärfar tillbaka hit... :) Han kom sent på måndagskvällen och åker igen kl 20.00 på måndag. Med andra ord har vi haft besök i nästan två veckor, inte illa det inte.

Under dessa två veckor har det hänt en del saker, hittats på några utflykter med mera. Till exempel var vi till Skellefteå med Birgitta så hon fick se var jag kommer ifrån, och ett besök i mor och fars stuga. Samma tripp ska vi nu ta om några minuter bara, men med Lars istället.

Längre redogörelse kommer, med bland annat hur det gick på ultraljudet..... inte som vi trodde iaf........ ;)

xoxoxo