Ljudet hamnade tydligen lite snett men det kanske går bra ändå...

/Jenny

Monty -Seglaren.

/Jenny

• Goa vänner som gav mig en riktigt stor summa pengar att shoppa kläder BARA till mig för (det är förståss inte summan som gör vännerna så fantastiska). Har aldrig shoppat så mycket på så kort tid tidigare... Och äntligen kan jag lämna lägenheten utan att skämmas, nästan så att jag längtar efter lite kallare dagar så att jag kan ta på mig något annat än bikini.
  Tack så otroligt mycket för den underbar aftonen/kvällen!

• "Stor-garage-ägare" med plats i bilen för diverse slip-projekt. Underbara vänner som förgyller vilken vanlig dag/eftermiddag/kväll som helst med spel, mat, soffhäng och virkning. Tack även för att ni är mina vandrande kom-ihåg-att-köpa-lappar. Utan er hade vi fortfarande haft ett mörkt kök och inhandlingslistan på whiteboarden...

• Hobbypsykologer som alltid ställer upp när det kniper.
  Klokare ord än era får man leta efter!

• Vänners föräldrar som ställer upp med verktyg, arbetstimmar och framförallt deras livserfarenhet. Vad vore livet utan den äldre generationen? (en värld full av trasiga fåtöljer....!)

• Min och Karls familjer som båda ställer upp på alla möjliga sätt. Kloka ord över telefonen, en klapp på axeln, barnpassning, fina små vykort med posten, roliga bilder över internet och framför allt mysiga pratstunder genom webkameran. Vissa av er mycket närmare än andra, men alla är oss lika varma om hjärtat!

Sov gott vänner!
/Jenny

Som ni säkert märker (ni som läser) så skrivs det inte lika mycket här längre. Det finns inte så mycket tid längre med heltidsjobb för mig, två barn som kräver tid och en hustru att ta hand om.

Men vi lever och mår bra, barnen växer så det knakar. Moa är inte såå långt bort ifrån att prata, hon kan säga "glass", "yoghurt", "mamma", "pappa" och andra ord och hennes joller blir mer och mer likt vanligt tal.

Maja växer också, hon är en stor bebis som har kläder som Moa lade bort för inte så länge sedan. Hon skrattar mycket, förutom när hon har ont i magen (vilket hon har ibland, men inte så ofta längre). Hon har börjat äta burkmat och älskar katrinplommon.

Jenny har slutat amma, hon har åkt rollerblades med Doris en gång och är världens finaste mamma.

Karl växer också, pappalivet och 30+ börjar märkas. Gött. Men snart börjar terminen igen (näst sista) och då även träningen. Förhoppningsvis. Det känns som om att det har hörts innan...

Men för att sammanfatta, alla mår bra även om vi inte är lika aktiva här längre. Det kommer mer sen. Hoppas ni alla har det underbart under semestrar och annat.

Så de som känner sig sugna på fika får mer än gärna komma förbi!

Nu skall här bakas och solbadas!

/Jenny

Så har jag nu äntrat vuxenlivet med hela 28 år i ryggen. Och hur känns det då? Nja, inte så värst men jag har en stark känsla av att ju närmare 30 jag kommer desto värre kommer det att bli! Trodde inte att jag var en sån person som har ålders nojja, men ack så fel jag hade. Den molande känslan i magen är nämligen alldeles för påtaglig för det.

Nåja. Kalas blir det ändå. Imorgon, tisdag. Tid? Vem vet, men gissningsvis efter tre någon gång. Kan iof återkomma med en exakt tid senare (imorgon). Men det här kalaset är det mest oorganiserade vi ställt till med för än så länge har vi bara planerat att göra en tårta...

Men det vore ju kul om du dök upp ändå! Så någon mer formell inbjudan än så här får du inte...

Välkommen!

/Jenny, Karl & Hallonen