Vaknade 07:00 och åt frukost med min älskling, han hade till och med tänt ljus. Mycket mysigt! Istället för att gå och lägga mig igen så började jag sortera alla papper som bara legat på skrivbordet och sett så där motbjudande ut.. Känner mig riktigt duktig, trots att jag inte är klar än på långa vägar men det är ju en början iaf!

Nästa vecka börjar VFU:n (praktiken) och håller på i fyra veckor. Ska vara i Skellefteå på Anderstorpsskolan -som vanligt- och den här gången är det faktiskt med mixade känslor. Skönt med en skola man känner igen, men jäkligt jobbigt med pendlingen. Har ju aldrig brytt mig om den tidigare, men nu med magen och allt så känns det riktigt drygt. Så för närvarande lutar det åt att bo hos mor och far (vilket de inte ens vet om). I övrigt börjar det faktiskt kännas ganska spännande att få gå ut i verkligheten igen. Men vi får väl se hur det går. Funkar det bra kommer jag nog vara helnöjd och lyrisk, går det mindre bra kommer jag förmodligen överväga att byta yrkesinriktning............

Den som lever får se!

Vad roligt Jenny (Happis ;) ) att höra att ni snart är på intåg. Ska bli kul att se er igen och träffa "lilla" Tilda och kanske även någon valp...?! Känns konstigt att efter nyåret så kommer ingenting att vara sig likt igen... Svårt att förstå vilken omställning man står inför men jag kan lugnt meddela att jag är otroligt nyfiken på det lilla livet i magen och har inte någon ångest (även om det kanske låter så).

Nu ska här lagas lunch och sedan återgå till pappersjobbet innan det är dags att gå till jobbet.

Lev och må! 

Har haft det hur bra som helst nere i Uddevalla! Det enda som kanske inte var så där jättekul var nerresan och hemresan då jag inte riktigt kunde sova eftersom jag får så ont i höften av att ligga på hård madrass.... Men i övrigt, otroligt trevligt!

Vi (Karl, Katrin, pappa Lars och jag) plockade tre korgar fulla med svampar, kantarell och trattis. Umgåtts med familjen Göransdotter-Jonsson där de goaste småtjejerna i världen bor -Lovisa och Allis! Gick på museét med mamma Birgitta och träffade Jens en mysig men mycket blåsig och regnig kväll.Hann till och med klippa mig under den korta vistelsen och köpa mig ett par inneskor till praktiken som startar nästa måndag.

Men nu är det nog skrivet för idag för jag har en hemtenta som ska vara inne kl 16 och jag har inte ens gjort hälften.................... Ska bara sätta i mig lite raketbränsle och sen sätta igång. :)

Lev och må!

Inte så illa ändå, för jag trodde verkligen inte att jag skulle vara kvar så länge. Vi var sjutton stycken när vi började och spelade på tre bord. Efter några timmar rymdes alla runt två bord och efter ytterligare en tid flyttade vi alla ihop oss på ett bord. Jag var inte exakt big-stacked och kände mig rätt liten vid bordet, men efter några potvinster kändes det iaf lite bättre. Helt plötsligt (tog riktigt lång tid faktiskt och inte alls plötsligt!) var vi bara tre kvar och jag var inte det minsta nöjd med mitt spel. Var rätt less och hade gjort en all-in-syn i sann Jennyanda ("ah, jag synar. Är ju ändå så less...") stunden innan vi gick från fyra till tre spelare kvar. Lyckligtvis för Emil så var det ingen lyckad syn och han fick sig en rejäl hög med marker. Iaf, bestämde mig för att här måste det ju hända något speciellt om jag ska hålla mig kvar. Det kändes nästan som att jag blev besatt av något högre väsen för helt plötsligt spelade jag så bra som jag bara kan. Lyckades skrapa ihop kring 50 000 i marker från Emil på bara två (eller var det tre) händer på raken. NICE!!!

Efter ett tag drog jag även ut honom med hjälp av en kåk (!) och då var det bara jag och Daniel kvar och klockan var vid det här laget halv två på natten. Om jag inte minns helt fel så blev det bara en hand heads-up. Daniel träffade 10 på floppen, gick all-in och jag synade med D,J (tror jag) och träffade på rivern. Det var då över och jag hade tjänat mig 600:- som idag ska gå till tåggodis!!

Har redan packat allt som jag ska ha med mig på vår resa och sitter i princip bara och väntar på att tiden ska gå så vi får åka snart. Innan dess ska jag bara plugga lite så jag slipper göra det där nere och sedan gå på ett pass mammayoga.

Tack alla för gårdagen, det var riktigt kul! Att det sedan gick så pass bra med hundarna också var ju kanon (5 stycken bland oss 17 i vårt lilla hem). Det kommer nog fler gånger skulle jag tro, iaf om jag känner mig och Karl rätt. :)

Lev och må! 

Söndagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vaknade kl. sex och mådde jättedåligt. Kräktes och fick diarré.... Usch! Försökte bli av med mitt arbetspass men bara två av mina arbetskompisar svarade och de kunde inte så jag var så illa tvungen. Nu gick det ändå förhållandevis bra. Allt gick i och för sig riktigt sakta, men jag stod iaf på benen fram till sista timmen då jag blev riktigt yrslig och det kändes som att jag skulle svimma. Inte bra!

Var på MVC idag. Lyckades ju missa vårt förra inbokade besök, men den här gången fanns vi på plats båda två. Vår barnmorska var väldigt snabb med att säga att jag iaf inte ska oroa mig för att jag inte har gått upp så mycket i vikt (Vägde 58 när jag blev gravid och 62 nu). Huvudsaken är att barnet växer som det ska och får i sig rätt mängd näring. Jag var nämligen lite orolig över att jag inte äter som jag borde. Men så länge jag får i mig mat, lite och ofta så kan det inte bli fel sa hon. Fick dock lova henne att jag i fortsättningen ska kliva upp samtidigt som Karl på morgnarna och äta frukost ihop för att inte förskjuta matrutinerna. Hon är hård våran Margit, som vi för övrigt träffade för sista gången då hon går i pension om en vecka... Tråkigt! Hon som är så bra på att sticka i fingret och så himla mysig när hon sitter i sin stol och lutar armbågarna i knät och tittar på en när hon ska berätta något (eller ska lyssna, eller funderar eller ja, hon sitter så för jämnan faktiskt). En riktig mystant.

Tillväxtkurvan följer vi iaf på pricken. Livmodern var 21cm förra gången vi var där och 27cm nu och det är tydligen så optimalt det bara kan bli. Känner mig på något sätt stolt... Som om jag har möjlighet att styra hur det växer..... :)

HJärtljudet hördes klart och tydligt och Margit räknade till någonstans mellan 146 och 152 slag per minut -också det optimalt. Sedan för att fortsätta på den "normala vägen" så har vi även klarat oss igenom första förvärken på i princip utsatt tid. Enligt de uppgifter Karl fick fram på internet så kan man börja känna dem i v.30 och enligt deras beskrivningar så var det precis vad jag kände. Häftigt att kroppen börjar "öva" drygt två månader innan det är dags, att den liksom genetiskt vet att nu börjar det dra ihop sig. 

Nu måste jag iaf ta tag i plugget. Har seminarium imorgon och det krävs att man är påläst då läraren faktiskt ställer krav på oss i gruppen. Vilket jag tycker är jättebra trots att det kanske låter tvärtom.. Någon vettig lektion/seminarium eller föreläsning ska man väl ändå hinna med innan man är färdigutbildad. Jaja, åter till läsningen innan pokergänget kommer ikväll för en megaturnering (?) på 18st.

Lev och må! 

Skitjobbigt när man är så känslig för minsta lilla knyst.

Karl har en tendens att snarka eller andas så tungt och högljutt att det stör precis lika mycket som om han skulle ha snarkat. Stella å andra sidan är uppe och vandrar vilket medför att jag vaknar av klickandet från när hennes klor möter trägolvet...... Nu har hon ju dessutom lärt sig att om hon vandrar tillräckligt länge så ger jag upp, kliver upp och släpper in henne i sovrummet. Inte bra! Men jag har verkligen inte en ängels tålamod när min nattsömn rubbas.

Ska idag efter jobbet gå och köpa sådana där gula öronproppar. Så Karls nya uppgift på dagarna blir att väcka mig på ett milt och behagligt sätt eftersom jag inte kommer vakna av väckarklockan själv. Förhoppningsvis blir alla nöjda och glada efter detta!

Och ja Joel, jag är säker. Magen har för visso en slående likhet med pappas, iaf som den såg ut för några år sedan. Men jag kan lova att i den här magen ligger det mer än bara gamla matrester... ;)

xoxo

Tack Johanna, det värmde!! Tyvärr så är det inte så mycket bättre idag. Kräks fortfarande.... Och det hela bygger till 80% på att jag äter för lite tror jag. Inte bra! Men det är så svårt att få i sig tillräckligt när man inte har hemma det man är sugen på. Då skjuter jag istället upp matlagningen till dess att det nästan är för sent och hungern verkligen sliter i mig. Men vid det laget har jag på något sätt blivit bedövad i magen så jag fattar inte att jag är så hungrig som jag är. Men nu när jag är medveten om problemet så vet jag ju också hur jag ska lösa det. :)

Jag får göra som jag gör under skoldagarna, fika mackor, dricka te och äta frukt i mängder. Helt otroligt att det ska krävas att man är i skolan för att man ska må bra.. 

Jaja, ska dra ner till Ica nu och inhandla diverse förnödenheter så att middagen står på bordet då Karl kommer hem från jobbet.

Sen väntar en massa plugg så att resan till Uddevalla inte behöver handla om att "hinna ikapp" med en massa skolarbete.

Lev och må!

Kort på stormagen. Vi har inte superkoll på vilken vecka vi är i, jag tror någonstans kring v.29 och Karl tror på v.28 Vi får väl se vad barnmorskan säger nästa gång vi är där. :)

Håll till godo med dessa bilder iaf..

Haft en ovanligt bra "dålig dag". Kräktes i morse och har sedan dess mått lite illa och inte riktigt fått i mig den mat jag behövt. Trots detta så har jag lyckats få en massa saker gjort. Tvättat i mångder, läst drygt 30 sidor ur ett kapitel som ska vara läst till på måndag samt omorganiserat hela köket, iaf torrvarorna. Känner mig nöjd helt klart! Synd bara att jag inte lyckades ta mig till skolan för iom att jag missade seminariet så måste jag (troligtvis) skicka in ett skriftligt bevis på att jag gjort det som ska vara gjort... Men men, man kan ju inte få allt här i världen.

På onsdag bär det äntligen av mot Uddevalla. Jag, Karl och Kat åker tåg ner på kvällen och kommer hem igen måndag morgon. Vi blir inneboende hos syster Pernilla och hennes familj vilket känns jättekul. Har bara träffat dem en gång tidigare och det var bara på genomfart, yngsta dotterna var dessutom inte ens född då... Nu får jag verkligen chansen att lära känna även dem vilket jag troligen inte haft möjlighet till om de inte flyttat tillbaka till Uddevalla (bodde i Västerås tidigare).

Känns som en enorm lyx att åka iväg på en minisemester så här mitt i terminen, men vem vet när det blir resa av igen nästa gång. Vi ville iaf hinna åka ner och hälsa på alla i familjen innan barnet kommer.

Haft besök av bror Jonas för två dagar sedan. Mycket trevligt! Synd bara att han är en så arbetsför kille att han inte är ledig tillräckligt länge för att stanna i iaf några dagar.. Men efter Uddevalla så tar det bara två veckor innan vi åker uppåt för att hälsa på även där. Då får vi se om vi känner igen huset efter alla ombyggnationer.......... :)

Nu är det dags för sängen, ska nämligen upp och fortsätta tvätta tidigt imorgon bitti. Har lite problem i tvättstugan med vissa grannar så vi får inte missa de tvättider vi bokat då de är griniga om hur många man får boka............ Usch! Irriterande paragrafryttare!!

Hur som haver, lev och må - i rena så ock i skitiga kläder!