Började vakna till av lite slammer och stök i köket. Karl pillade på med diverse saker tydligen och jag blundade snabbt igen. Efter några minuter kommer han smygandes in i sovrummet (Moa låg bredvid mig och sov därför smög han) och viskade att han skulle väcka mig en timme senare när det nybakta brödet var färdiggräddat. Vilken kille, vilken man, vilken älskling! Jag gav honom en stor puss och knep sedan ihop ögonen hårt.

*hoppas det gått en timme snart, hoppas det gått en timme snart*.

Öppnar ögonen igen och inser att det bara gått tio minuter.... Jaja.. Moa sov och jag kom fram till att om jag steg upp nu ändå så har jag iaf några minuter för mig själv innan hon ska ha mat. Sagt och gjort. Köket var, som jag misstänkte, skinande rent och alla sopor samt återvinningsbart material stod på golvet redo för avfärd mot soprummet. Vilken härlig syn! Låter kanske konstigt, men gud va skönt att slippa städa det första jag gör på morgonen.

Nu sitter jag då här och väntar på att lukten av nybakt bröd ska sprida sig i köket. Johanna och Markus (som har varit Stella-vakt inatt) har fått ett SMS angående de stundande läckerheterna så efter måltiden lär ett parti Gin Rummy gå av stapeln. Idag ska jag vinna!!!

Hoppas alla får en underbar söndag som veckoavslut!

Hur många av er släckte ner i era hem igår mellan klockan åtta och nio på kvällen? Hade du inte hört talas om Earth Hour innan det var dags så kanske du kan kompensera med två timmar ikväll istället... Det är väl inte för mycket begärt?!

Du som visste om det men sket i det kan ju sätta dig med en miniräknare och räkna på hur mycket energi som skulle ha sparats om ALLA hade gjort det. Och när du har kommit fram till summan kan du ju sitta och skämmas ett tag!

Ni andra som drog ert strå till stacken kan gå stolt med huvudet högt! Fram för kollektiva handlingar och ett hållbart tänkande! 

.. the one, the only..... Gordon Rasmsey.. hahaha.. det roliga är att det är sant. Jag ljuger inte. Blir rosig om kinderna när Karl frågar vad jag tittar på på tv och jag svarar "Cook-along live". Han frågar då om det är Gordon jag tittar på och jag fnittrar som en fjortonåring till svar.....

...tänk er honom med schmöör på... hahaha

Tidigare kärlekar som kan klistra mig framför tv:n

Patrik Antomius, pokerspelare.

          

Fernando Verdasco, tennisspelare.

Tilläggas bör att Karl är fullt medveten om att han delar mitt hjärta med dessa tre MEN att han skrattar åt mig öppet och himlar med ögonen när de kommer på tv:n. Gissar att det betyder att han inte är så orolig...

 

 Vi behöver fler som röstar här till höger... och som röstar på det övre alternativet! Ni som röstat mer än en gång -skäms! Ge oss PLÄTT-älskare en chans..  

(googlad bild)

Lördagkväll betyder årets Robinsson på 4:an, chips och marabou mjölkchoklad. Markus och Johanna kom förbi för lite trevligt häng samtidigt som Karl, Björn och John satt i köket och spelade spel. Moa passade då på att slita sig från sina klängiga föräldrar och fick för en gångs skull sitta själv. Hon trivs så bra mellan Markus och Johanna, känner sig så trygg. Det har hon sagt. Skönt med barnvakter på så nära håll och som mystjejen tycker om att vara hos.

 

Moa i trevligt sällskap.

Hon börjar ta ut svängarna och hänger precis som pappa brukar göra i soffan..

 

Ser nu att det nog är dags att köpa ny pyjamas. Tror den börjar vara lite för kort för jag gissar att tanken är att den ska täcka även vaderna... 

 

Visst syns det hur mycket hon njuter av sin nyvunna självständighet?!

Vi har fått lära oss på hundkursen vi läser att hundar bör få möjlighet att balansera några gånger per vecka. Utomhus är det tyvärr inte gått om saker att balansera på under vinterhalvåret, bättre förutsättningar är det ju under sommaren med stenar mm.

Däremot kan man ta fram en stol och be hundarna sitta samt ligga. Det har vi då övat på och Stella var givetvis hur duktig som helst och fixade båda konsterna på en gång. Vi plockade då fram en liten pall istället och hon vandrade runt, runt för att få bästa infallsmöjligheten. Hon hoppade upp och satte sig ner ganska snabbt. Att däremot ligga på den var helt otänkbart, det var trångt för henne. Men eftersom vi tjatade så mycket så steg hon ner med framtassarna på golvet och lät rumpan ligga kvar... Hon är ju inte dum vår hund. Det var den närmaste liggpositionen hon kunde komma. Duktig hund!

Ikväll lossnade det tydligen för henne för nu kan hon helt plötsligt, vilket jag aldrig för mitt liv trodde skulle gå. Hur bra är inte vår hund??

Lilla Alfons var också här då så jag övade lite med honom också men på en uppochnervänd papperskorg. Mer i hans storlek.

Här är besten på väg ner...

Och titta bara. En liten pall med en stooor hund på! Lägg märke till att hela rumpan hänger utanför pallen vilket många hundar undviker -för att inte säga människor.. hahaha

Alfons tyckte givetvis att han var duktig också. Att stå på sidan av och peppa sin kompis är helt klart värt lite godis också!

Efter många om och men samt en del hjälp från mina knän tog han sig upp och kunde sätta sig ner. Mycket duktig kille! Nästa gång fixar han det på egen hand!

 

Har äntligen gjort klart byrån. Frågan är nu vart den ska placeras. I brist på fantasi får den stå bredvid soffan i vardagsrummet. Lovar att det finns en bättre plats säkert med dess namn på, men att jag bara inte sett det än...

 

Bildbevis!

 

Vår dröm/mål-tavla är också färdig. Hänger i dagsläget i det tråkiga sovrummet, därav det intetsägande fotot.... Endast tre drömmar sitter på tavlan men det kommer mera. Sakta men säkert!

Nu blir det lunchpromenad. Ska bara klä på min lilla mumsbit Moa som just nu ligger och jollrar i vår säng.

Snart ser hon så här galen ut när hon ligger i vagnen och upptäcker blomman...

Hoppas alla får en underbar lördag!

Varför ska man vara arg på varandra? Bråka om skitsaker? Lägga dumma komentarer? Såra varandra? Vända ryggen till? Så onödigt. Så fruktansvärt onödigt! Ja kanske inte det första. Man måste få bli arg ibland -man är ju bara människa. Men aldrig bli arg utan anledning eller för en struntsak.

Skönt att man kommer till sans ganska snabbt ändå. Att man inte längre går och är arg under en längre tid. Ett förlåt brukar inte heller sitta så långt inne längre. Skönt! Då vet man att man utvecklats iaf.

I vårt pussel, mitt och Karls livspussel (corny -jag vet!), är båda våra bitar lika stora men de passar inte riktigt perfekt ihop. Under den tid vi nu varit tillsammans och bott ihop har kanterna filats och idag ser jag inte längre pusslet som omöjligt att lägga (det har funnits stunder). Det finns med andra ord hopp om att vi som pusselbitar en dag passar perfekt tillsammans, men nog krävs det några år av gnabb innan det blir friktionsfritt.... Tur att jag älskar att gnabbas med dig Karl!