Nu är det dags. Imorgon bitti går familjen med raska steg mot Moas första dag på Mariehems förskola (aka dagis). Spännande? You bet! Vem är mest nervös, Moa eller jag? Givetvis den sistnämnda! Kanske inte så konstigt då Moa inte än fattat vad dagis faktiskt är för något. Vi har iaf pratat om fenomenet dagis, läst böcker samt hört Tilda (kompisen på andra våningen, 2.5 år) berätta om sitt dagis. Så får vi se vad Moa säger efter imorgon.

God natt på er!

/Jenny

Förbaskat så fruktansvärt dålig kvalité det blir på filmerna som jag filmat med digitalkameran..... Jaja... He få du-uug (som Karl skulle ha sagt på bonska)!

Kass kvalité mne hoppas det går bra ändå!

/Jenny

Hur många är vi inte som äger helt vanliga standardgarderober??? Säkert alla. Var någonstans ska då vi stadardgarderobsägare gå för att inhandla fler garderobsstänger? De finns ju ingenstans. Har sopat rent internet med just denna fråga utan att ens få ETT alternativ till affär eller nätbutik. Det finns tydligen bara garderobsstänger till "gör-det-själv-nissar", och dessa nissar bygger tydligen bara stora garderober där stången ska vara minst 90 men gärna 200 cm lång... Och jag som önskar mig en som är 56...

/Bygg-Jenny

Nu när jag varit utan mobil i snart tre dagar börjar jag på allvar längta efter en mobilfri vardag. Visst det var lite jobbigt till en början  men herregud vi har ju faktiskt en hemtelefon jag kan använda och som man som utomstående kan nå mig på.

Insåg även igår hur pass ofta man faktiskt använder sin mobil och hur många gånger av dessa som egentligen är helt onödiga.

Ett exempel. Familjen Ermling har flyttat in rakt ovanför oss (välkomna till huset och grannskapet!) och de senaste dagarna har vi spenderat en hel del tid ute i lekparken precis utanför vårt hus. En annan av våra goda grannar, Johanna, har då också hängt på och för att alla ska samlas där ute samtidigt så har vi haft telefonkontakt. Men vad är det för fel på gammal hederlig förflyttning av kroppen upp till andra våningen för att sedan knacka på och höra om deras planer. Eller att när jag faktiskt är ute i lekparken ta med barnen de tjugo extra metrarna fram till Johannas dörr och även fråga henne "in person" om hon vill gunga med oss.....

Jag har helt tydligt gått och blivit riktig bakåtsträvare!

/Jenny

Saknar mobiltelefon efter att min käre make svarade i den och sedan la undan den på ett säkert gömställe -hos Veronika och Daniel..... Så, vill någon trevlig människa prata med mig så gör man det bäst mellan fyra ögon eller över den fasta linan (090-120666).

Ha en trevlig dag!

/Jenny

Att man aldrig lär sig... Sitter nu vid datorn, tröttare än tröttast. Men att vara uppe till senare än 22 är ju också det sista jag borde syssla med när Moa startar dagen redan 05:30. I övrigt så mår vi alla yppans! Skellefteå-trippen var precis vad hela familjen behövde. Foton kan vi ju hoppas på någon dag här framöver. Observera att jag inget lovar!

Idag ska jag försöka snickra ihop en flugfångare. Är så skrotans (försöker sluta svära..) less på alla bananflugor!

Nu pockar Moa efter uppmärksamhet och vem kan motstå denna lilla tös med de stora lockarna?!

Hej svejs

/Jenny

Idag var det tänkt att vi skulle åka hem till Umeå med tåget från Jörn kl 18.47, för att anlända Umeå kl 20.41 Men så var inte fallet. När vi hade åkte de fem milen från Kusmark till Jörn möttes vi av beskedet att tåget var försenat med 90 minuter, då en växel i Boden hade lagt av. Jahapp, tänkte vi. 90 minuter på en perrong med två barn.. Njae. Och när det senare blev än mer försenat sket vi i det och lämnade Jörn (vilken HÅLA!) och åkte tillbaks till Kusmark igen, för ännu en natt med svärföräldrarna. Rätt skönt ändå, även man längtar hem så är det skönt att vara här.

Som plåster på såren fick vi boka om våra biljetter som egentligen inte skulle gå att boka om - bra att de är flexibla på SJ ändå. :)