Nu har jag äntligen fått tummen ur, eller rättare sagt fått ändalyktan ur både sängen och soffan... Jag befinner mig med andra ord inte längre i vertikalläge och ska förhoppningsvis hålla mig från det även imorgon och dagen efter det.

Den 3 januari, precis efter att jag loggat in här och ordnat omröstningen för vilken dag barnet tros födas, gick det berömda vattnet. Klockan var 20:30 och vi satt och såg Sveriges hockeymatch mot Slovakien, den match som Karl sagt att han "bara måste se och att inget kommer få mig att inte göra det"... såg han matchen fram till slutet? -Nej!! Men tror iof inte att han mår dåligt över det heller. :)

(Den trötta blivande pappan...)

(Så här står man när man har en sammandragning (värk)

tidigt i förlossningsarbetet.... Bananen byttes senare ut 

mot en syrgasmask innehållandes lustgas, och leendet

mot något som får mig att se mer förbannad ut än glad!)

Nu var dock inte lilltösen redo att komma till världen precis då (lördagen den 3 januari), utan höll på sig framtill två minuter i midnatt söndagen den 4 januari. Allt gick iaf som det skulle och så här i efterhand har jag förstått att jag haft turen med en näst intill perfekt förlossning. What can I say.... Är man född till att föda barn så är man... Att sedan ta hand om dem och uppfostra dem är en annan femma (vi får se vad jag säger om några år!).

Men som sagt nu är hon här, vårt älskade lilla charmtroll Moa Margareta Hartelius! Att få barn är utan tvekan livets häftigaste mirakel! Hoppas alla människor får chansen att vara med om det för det är helt obeskrivligt!!

*Kärlek Kärlek Kärlek Kärlek*

Man går ju som på nålar här hemma i Kusmark. Nyårsafton står snart för dörren och spänningen stiger... Blir det en bäbis under 2008 eller 2009? 

Varje morgon jag vaknar förundras jag över att jag fortfarande har en sådan stor mage som gör det besvärligt att ta sig upp ur sängen. Tror nämligen varje kväll när jag går och lägger mig att "nu är det sista gången jag lägger mig med den här klumpen framtill..." Men det har då inte slagit in än så länge, tacka Gud för det!

Julafton och dagarna där i kring var riktigt härliga. Lugna dagar utan stress spenderade med nära och kära.

Uppesittarkvällen med Familjen Berglund-Holmberg. Ingen vinst på bingolotterna men det gör ju ingenting när vi istället fick lära oss så mycket om familjen kändis (Wahlgren. Om nu alla heter det i efternamn vet jag dock inte..). Sann TV-underhållning på höööög nivå!

Julafton började med hundbus mellan Isa och Stella. Eller ja, Stella busade till 100%, Isa orkade inte med fullt så mycket... Lillvännen har inte den kondisen som hon tidigare hade. Kul var det iaf att se henne igen!

Resten av dagen var lugnare än lugnast. Vi åt, sov, delade ut julklappar, spelade spel, sov igen, pratade och spelade lite mer spel. Precis som det ska vara!

Förutom att bara ta det lugnt har familjen även hunnit med att fälla en tall, elda upp den, grilla hamburgare på Nordpolen (!) och åka lite skoter. Jag behöver väl knappast säga hur bra Stella har det här hemma på landet?!

Länge sedan jag såg en sådan tillfreds hund och kanske speciellt just efter att hon fått jaga ikapp Joels skoter på lägdan....... Hon har blivit otroligt snabb vår lilla jycke!

Nä, nu sparkas det som tusan i magen. Brukar vara en indikation på att jag är jättehungrig så det är väl bäst att skynda sig till köket. Sammandragningarna har bara en tendens att bli så starka när jag har mat i magen så ibland drar jag mig lite för länge med att laga mat... Men, men, äta bör man.......

Gott Nytt År till er alla iaf!

Ses på andra sidan... :)

/Jenny och kulan 

V.35+2

V. 36+2

V. 37+0

Jag är höggravid....! Tänkte bara tala om det för alla er som inte heller fattat det än. Insikten kom till mig idag då jag iklädd bla morgonrock såg grymt tjock ut i magregionen samt har varit liggandes efter min, stellas, björns och alfons timmeslånga promenad på förmiddagen.

Dessa promenader är ungefär allt jag klarar av på en dag -tråkigt när man är van att flänga runt och göra en massa saker hela tiden! Men jag gissar att det är som det ska vara...

Drömde för övrigt att jag födde två valpar och ett tvillingpar inatt. Vad sägs om den bedriften?? Hur många tycker att det låter rimligt att fyra individer ryms i min mage? Eller ja, hur verkligt är det att föda hundvalpar för den delen...?!

Nu ska jag återgå till soffan och familjen för lite mer zappande (på spåret & idol).

Trevlig helg!

Hlet otroligt så fort tiden har gått ändå. 6 veckor är ju ingenting.... Ujujujuj! Men det ska nog gå bra. Längtar faktiskt.... Får se vad jag säger när det väl sätter igång, tror inte att jag är lika "positiv" då. :)

Har iaf haft en otroligt mysig helg hemma i Umeå. Umgåtts med vänner, Stella och min underbara Karl. Vi har plockat och donat, lagat god mat, shoppat nya möbler och inte minst möblerat om.... Super fint blev det och finare än så kommer det att bli när våra gamla möbler blir sålda, vi får tapetserat på kontoret och resten av "de nya sakerna" blir inhandlade. Förhoppningsvis innan nyåret och pluttens ankomst!

Igår och idag var det utfärdat någon form av stormvarning så jag bestämde mig för att åka från Umeå tillbaka till skellefteå idag (måndag) för att slippa de värsta vindarna under söndagskvällen. Tyvärr så tänkte jag inte på möjligheten att det skulle vara svårt för bussarna att ta sig fram även idag.... Lokalbussarna gick inte som de skulle på grund av väglag (gissar jag) samt extra många passagerare så jag missade bussen som jag tänkt ta... Jenny blev arg, riktigt arg och förbannat stressad! Ingen bra kombination kan jag meddela. 

Men nu så är dagen snart över och jag kan meddela att jag överlevde resan och att lektionerna under eftermiddagen förflöt tämligen smärtfritt. Det enda som hänger med sen morgonens drama är stressmagen som jag lyckades dra med mig. Inte bra! Imorgon förväntar jag mig dock att allt är tillbaka till det normala -även humöret!

Lev och må!

Söndagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Vaknade kl. sex och mådde jättedåligt. Kräktes och fick diarré.... Usch! Försökte bli av med mitt arbetspass men bara två av mina arbetskompisar svarade och de kunde inte så jag var så illa tvungen. Nu gick det ändå förhållandevis bra. Allt gick i och för sig riktigt sakta, men jag stod iaf på benen fram till sista timmen då jag blev riktigt yrslig och det kändes som att jag skulle svimma. Inte bra!

Var på MVC idag. Lyckades ju missa vårt förra inbokade besök, men den här gången fanns vi på plats båda två. Vår barnmorska var väldigt snabb med att säga att jag iaf inte ska oroa mig för att jag inte har gått upp så mycket i vikt (Vägde 58 när jag blev gravid och 62 nu). Huvudsaken är att barnet växer som det ska och får i sig rätt mängd näring. Jag var nämligen lite orolig över att jag inte äter som jag borde. Men så länge jag får i mig mat, lite och ofta så kan det inte bli fel sa hon. Fick dock lova henne att jag i fortsättningen ska kliva upp samtidigt som Karl på morgnarna och äta frukost ihop för att inte förskjuta matrutinerna. Hon är hård våran Margit, som vi för övrigt träffade för sista gången då hon går i pension om en vecka... Tråkigt! Hon som är så bra på att sticka i fingret och så himla mysig när hon sitter i sin stol och lutar armbågarna i knät och tittar på en när hon ska berätta något (eller ska lyssna, eller funderar eller ja, hon sitter så för jämnan faktiskt). En riktig mystant.

Tillväxtkurvan följer vi iaf på pricken. Livmodern var 21cm förra gången vi var där och 27cm nu och det är tydligen så optimalt det bara kan bli. Känner mig på något sätt stolt... Som om jag har möjlighet att styra hur det växer..... :)

HJärtljudet hördes klart och tydligt och Margit räknade till någonstans mellan 146 och 152 slag per minut -också det optimalt. Sedan för att fortsätta på den "normala vägen" så har vi även klarat oss igenom första förvärken på i princip utsatt tid. Enligt de uppgifter Karl fick fram på internet så kan man börja känna dem i v.30 och enligt deras beskrivningar så var det precis vad jag kände. Häftigt att kroppen börjar "öva" drygt två månader innan det är dags, att den liksom genetiskt vet att nu börjar det dra ihop sig. 

Nu måste jag iaf ta tag i plugget. Har seminarium imorgon och det krävs att man är påläst då läraren faktiskt ställer krav på oss i gruppen. Vilket jag tycker är jättebra trots att det kanske låter tvärtom.. Någon vettig lektion/seminarium eller föreläsning ska man väl ändå hinna med innan man är färdigutbildad. Jaja, åter till läsningen innan pokergänget kommer ikväll för en megaturnering (?) på 18st.

Lev och må! 

Skitjobbigt när man är så känslig för minsta lilla knyst.

Karl har en tendens att snarka eller andas så tungt och högljutt att det stör precis lika mycket som om han skulle ha snarkat. Stella å andra sidan är uppe och vandrar vilket medför att jag vaknar av klickandet från när hennes klor möter trägolvet...... Nu har hon ju dessutom lärt sig att om hon vandrar tillräckligt länge så ger jag upp, kliver upp och släpper in henne i sovrummet. Inte bra! Men jag har verkligen inte en ängels tålamod när min nattsömn rubbas.

Ska idag efter jobbet gå och köpa sådana där gula öronproppar. Så Karls nya uppgift på dagarna blir att väcka mig på ett milt och behagligt sätt eftersom jag inte kommer vakna av väckarklockan själv. Förhoppningsvis blir alla nöjda och glada efter detta!

Och ja Joel, jag är säker. Magen har för visso en slående likhet med pappas, iaf som den såg ut för några år sedan. Men jag kan lova att i den här magen ligger det mer än bara gamla matrester... ;)

xoxo

Tack Johanna, det värmde!! Tyvärr så är det inte så mycket bättre idag. Kräks fortfarande.... Och det hela bygger till 80% på att jag äter för lite tror jag. Inte bra! Men det är så svårt att få i sig tillräckligt när man inte har hemma det man är sugen på. Då skjuter jag istället upp matlagningen till dess att det nästan är för sent och hungern verkligen sliter i mig. Men vid det laget har jag på något sätt blivit bedövad i magen så jag fattar inte att jag är så hungrig som jag är. Men nu när jag är medveten om problemet så vet jag ju också hur jag ska lösa det. :)

Jag får göra som jag gör under skoldagarna, fika mackor, dricka te och äta frukt i mängder. Helt otroligt att det ska krävas att man är i skolan för att man ska må bra.. 

Jaja, ska dra ner till Ica nu och inhandla diverse förnödenheter så att middagen står på bordet då Karl kommer hem från jobbet.

Sen väntar en massa plugg så att resan till Uddevalla inte behöver handla om att "hinna ikapp" med en massa skolarbete.

Lev och må!