Sexy mama med stormagen i vädret. Vid det här laget (15-tiden) hade jag haft värkar i fem timmar (sedan 10-någonting) och under den tiden hann jag och Sanna förbi på Barnens Hus samt en mindre storhandling på COOP. Det trodde jag nog aldrig att jag skulle göra mitt i värkarbetet..... Karl ville att jag skulle skita i handlingen och åka hem - men jag är tjurigare än de flesta! Stackars Sanna hade det jobbigt att hålla sig lugn... Hahaha!

Ser roligare ut för Karl än vad det faktiskt var! Kring sex-sju timmar efter detta (när lillan anlänt) hade han så ont i fingrarna att han till och med vågade sig till att klaga... Han ångrade sig ganska snabbt. Men det är ett tips till blivande mammor, hårt tryck i ryggslutet för att inte säga korsryggen (ju längre ner desto bättre) kan rädda dig under många värkar!

Så här glad är man mellan värkarna, tilläggas bör att de inte var särskilt starka i början. Men min inställning till hela schabraket var i princip "no worries" och det tror jag att jag hade igen i slutändan. Så den stressen och paniken som vissa oroliga grannar ville se (trodde sig få se) uteblev. Tack och lov!  

En familj på tre som snart blev fyra.        

En något tröttare blivande tvåbarnsmamma vid inskrivningen 17:00. När väl de något starkare värkarna kom igång i samma veva som vi kom in (enligt barnmorskan är det betydligt vanligare att värkarna avtar när man kommer in) blev jag så ofantligt matt att jag passade på att blunda så mycket jag kunde.

Mindre glad på fotografen och hans val av fotoobjekt eller timing för den delen. Värkarbete KAN göra en lite stingslig, inte sagt att just jag var det dock....!

Men till slut efter två delar kraftansträngningar, en del smärta och en del samarbete så var hon äntligen här. Vårt lilla mirakel!

Jag måste bara få påpeka även jag att jag faktiskt tog mig genom hela förlossningen utan tillstymmelse till smärtlindring. Inte ens en liten alvedon och inte heller någon lustgas. Jag är stolt över mig själv! Himla osvenskt, men det skiter jag fullständigt i!!

Stolt och väldigt fin pappa med vana och trygga bäbisbärande armar.

Hemma är hon nu lilla tösen, bara 15 timmar gammal. Moa var otroligt nyfiken och det första hon sträckte sig efter var lillans lilla stump. Kanske har även en liten ettåring en känsla för vad som är lite annorlunda. Försiktig var hon iaf och till viss del även lite blyg.

Hela familjen samlad för lite försiktigt morgonmys. Stunden innan försökte Moa kasta nappar på henne. Inte riktigt uppskattat av mig och Karl men hon blev lätt frustrerad över att inte få ta på henne lika mycket som hon ville.

Nu är vi, som Karl tidigare skrivit, i Kusmark för att i lugn och ro landa i tvåbarnslandet. Jag och tjejen börjar gå mer och mer i fas med varandra när det gäller amningen och det känns väldigt skönt. Har man så mycket mjölk som jag har så är det inte roligt, men som läkaren jag pratade med idag sa så är det ett lyxproblem. Håller helt med, men det tar ändå inte bort smärtan från de överfyllda silikonbrösten.

Nu ska vi snart mysa ner oss i sängen med lillan mellan oss och förhoppningsvis få oss ett par timmars sömn innan det är dags för nattamålet.

Hoppas på en trevlig helg och en bra OS-start för Sverige!!

/Jenny