Idag kom vi fram till Kusmark. Hade som plan att berätta om det kommande så nervositeten fanns med oss, hela vägen från Umeå. Jag och Karl tisslade och tasslade lite grann - Hur ska vi säga det? Vem ska göra det? När? osv..

Efter maten och en längre promenad med Stella anlände bror Jonas och hela familjen var då samlad. Alla var vi sugna på kortspel (som brukligt när familjen samlas efter att inte ha setts på ett tag), ja nästan alla... Pappa brukar ju inte direkt hoppa av förtjusning och mestadels hålla sig undan när kortleken dyker fram. Men inte denna gång! Jag går in på hans kontor och viftar på ögonfransarna och säger -i princip- din enda dotter vill att du ska vara med och spela kort... Och han kom.. :)

Jaja, so far so good. Vi sitter i godan ro och spelar, pratar och tjollrar på i allmänhet. Jag blir mer och mer nervös.. hur f*an ska vi säga det, och när??? Så kommer den perfekta öppningen, tyckte jag då iaf... hahahaha..

Någon pratar om snoppar, så jag tar till orda.

-På tal om snoppar.... det finns ju något roligare man kan göra med snoppar.

-Kissa! utropar pappa glatt (?)

-Njae, något man kan göra tillsammans, som resulterar i barn... så det jag vill ha sagt är att ni (tittar på mor och far) ska bli mormor och morfar....

Karl tittade på mig och skakade på huvudet (iaf så är det vad jag minns, men kan lika gärna ha gjort något annat, men nu är det ju faktiskt mitt minne jag reciterar..). Men nu är det iaf gjort, och lika glada blev de alla.. eller..... tror Jonas tog åt sig mest alla ändå.

-Grattis! (Anne-Marie Anderbrant)

-Tack! jag gjorde mitt bästa svarar Jonas -den stolta morbrodern! 

Peace out!