Igår fredag åkte jag in till NUS och fick för första gången prova magnetröntgen. Inte det roligaste eller mysigaste jag gjort i mitt liv, men inte heller det värsta. Fick tips av Johanna att ta med mig en skiva som spelas under tiden och det måste jag nog säga blev min "räddning". En sådan röntgen lever om hur mycket som helst, smäller, piper, bullrar och så vidare vilket är rätt skrämmande när man inte vet vad som händer. Med lite musik i örat så kunde jag iaf försöka drömma mig bort och så kunde jag även räkna låtarna för att ha lite koll på hur lång tid som gått. Men, nu är det som sagt gjort och jag behöver bara vänta på resultatet. 

Det som känns lite oroande är vad gröngölingen sa innan vi släpptes från neurologen, att vi skulle få vänta minst en månad på min MR-tid eftersom jag har så låg prioritet (skiktröntgen visade inget särskilt och därför är jag inte akut). Varför i hela friden får jag då en tid endast en vecka senare? Hittade de något helt plötsligt som verkar oroande? För det måste ju finnas någon annan patient som väntar på en MR som är mer akut än vad jag är. Eller saknar helt plötsligt hela norrland patienter med brutna ben, svåra magåkommor, tumörer och annat som en MR kan vara bra för? Svårt att se det! Kan iof vara någon som avbeställt sin tid, men tror fortfarande att det borde ha funnits någon före mig i "spead-dile-kön" som tackat ja. Kan kanske ligga något i vad Veronika (Karls klasskompis) sa, att unga nyblivna mödrar alltid har hög prioritet, men varför sa inte gröngölingen det från början då? Hmmm... Ska kanske inte analysera sönder det hela, men lite kämpigt har jag det just nu. Kan inget annat göra än att hålla tummarna!