Kort på stormagen. Vi har inte superkoll på vilken vecka vi är i, jag tror någonstans kring v.29 och Karl tror på v.28 Vi får väl se vad barnmorskan säger nästa gång vi är där. :)

Håll till godo med dessa bilder iaf..

Har i eftermiddag varit på gravidyoga för första gången. Två timmar har jag spenderat i ett rum med andra stormagade kvinnor som, precis som jag, har vissa svårigheter med att röra sig. Upptäckte ganska snabbt att jag har vissa problem med min andning också, och inte bara rörligheten. Tanken vid yoga (om jag nu förstått det hela rätt) är att man ska utföra vissa rörelser samtidigt som man koncentrerar sig på andningen och de kroppsdelar som är i rörelse. Detta för att bland annat lära sig slappna av lättare och på rätt sätt. Något som man verkligen har nytta av som gravid men kanske främst i den kommande förlossningen.

I alla fall. Min andning är på tok för ytlig och snabb så under vissa moment var jag tvungen att ta en liten paus. Pinsamt när momenten endast handlade om tex att vicka på tårna och ett annat när man skulle göra cirklar med armarna.... Men men, med lite övning så blir det nog bättre. Lika bra att upptäcka det nu och inte mitt i förlossningen.. hahaha!

En bit chokladkaka stod och väntade på mig hos grannarna i norrgården när jag kommit hem. Hämtade Stella så att hon fick roa sig lite med virvelvinden Alfons. Tror inte att det blev en lugn stund för henne, precis som sig bör när man har med valpar att göra. 

Nu ska jag småkika på "so you think you can dance" och sedan natta mig själv. Hoppas älsklingen kommer hem snart (är ute på "grabbonsdag") -jag vill mysa!

(Vi har pratat om att plocka fram rakappareten i ett par dagar nu. Resultatet skulle nog te sig väldigt likt denna korta och fräsha friss.)

*** 

För två dagar sedan blev jag sparkad i revbenen för första gången -jag höll på att ramla av stolen. En mycket skum känsla, som att bli kittlad inifrån samtidigt som det är lite obehagligt och gör lite ont.. Någon som förstår? :)

Kan tänka mig att när den lilla krabaten blir lite större så gör det säkert ondare, fast det är ju förståss ingenting som jag går och hoppas på.

Igår var det så dags för det första mötet med de andra blivande föräldrarna i "föräldragruppen". Lite spänd förväntan på vilka man skulle få träffa faktiskt, nästan som "första dagen i skolan"-känslan. Givetvis kom vi en minut sent, trots att vi bor närmast av alla............. hahaha! När vi då väl kom in så stirrade verkligen alla på oss, och mig framför allt. Inte undra på, jag var helt klart minst av alla gravida i rummet. Varför framgick snabbt efter att vi gått namnrundan, alla har beräknad födsel i november... Troligtvis bestämde barnmorskerna vilken grupp man skulle hamna i ganska tidigt och då hade ju även vi bf (beräknad födsel) i november. Vi satt och tänkte tanken att vi kanske borde byta grupp, men nu när man ändå har börjat så är det väl lika bra att fullfölja. Vi har ju en gyllene chans att se alla gå igenom förlossningen och hemkomsten långt innan vi ska gå igenom det.

Barnmorskan dock, är inte en favorit hos Karl. Han höll på att nicka till ett par gånger och tyckte att det var i princip helt onödigt att gå dit. Det lilla hon sa kunde hon faktiskt ha tagit på bara en halvtimme i jämförelse med de två timmar som hon höll på. Jag tyckte ändå att hon fick med några småsaker som jag inte tänkt på innan (minns ju förstås inte vad det var nu) så även om det inte var kalasroligt så tyckte jag ändå att det gav något. Nästa gång ska vi ta upp smärtlindring och det tror jag kommer ge ett flertal givande diskussioner, synd bara att Karl inte kan följa med.

Nu är jag trötter.

God kväll allihopa!

Ett riktigt pyrfärskt kort på maggen (v.23+3).

Tog i morse sovmorgon då jag sov riktigt dåligt hela natten. Vaknade ideligen av att den röda lampan på tvn (den som lyser när man slagit av tvn med dosan och inte på knappen framme vid skärmen) stirrade ilsket på mig. Kändes som att den försökte varna mig för något, att det brinner eller att utomjordingarna snart anfaller. Men som tur var så var jag för trött för att verkligen ta varningen på allvar så jag lyckades till slut somna om.

För övrigt är det rätt trevligt när man fått Stella att däcka på köksgolvet. Språngmarschen ner till campus och tillbaka gjorde verligen susen!

Lev väl!

I morse kl.8 bar det av till NUS för inbokat ultraljud.

En riktigt livlig lite krabat som sparkade och rörde sig runt, runt i en herrans fart. När barnmorskan däremot skulle börja ta bilder gick det sämre. Han (är helt övertygad om att det är en kille, och Karl pratar om barnet som om det är en flicka...) låg med näsan mot min ryggrad hela tiden och vägrade vända på sig trots att barnmorskan puffade på honom ordentligt.

Vi såg iaf två armar och två ben, ett huvud som var lika stort som magen i omkrets (4cm), en uppåtnäsa och en överläpp som putade ut mer än underläppen. Karl tyckte att det såg ut som en hundnos och man kan ju börja undra om Stella har något med saken att göra........ Enligt barnmorskan är det inte ovanligt att bäbisen ser ut som ett djur, ankor är tydligen vanliga.

Tre små bilder hänger iaf nu på vår kylskåpsdörr, inte de bästa bilderna eftersom han uppenbarligen inte ärvt min fotogeniska gen... hahaha

Lev och må! 

Råkade lägga en relativt stor beställning på LaRedout just, trots att jag inte riktigt har råd..... Tur att man kan skicka tillbaka allt igen, blir ju egentligen ett ganska billigt nöje om man tänker efter. Lilla julafton när beställningen kommit fram och väljer man att inte behålla något så blir det ju ändå bara typ 70 kronor i frakt, som ett biobesök..... Men jag vill ju känna mig fin inför terminsstarten och jag har en känsla av att jag inte kommer kunna ha mina egna kläder särskilt länge till. Enligt många böcker och annan information i ämnet graviditet, så brukar man inte kunna ha haft sina vanliga kläder på flera veckor när man är i vecka 17... men inte jag inte... Visst, en liten kula börjar man väl få, men jeansen sitter ju för fan bättre idag än de gjorde för fem månader sen..................

Less på magen lär jag nog bli ändå innan det är klarrrt och betarrt men just nu är det lite trist.

Piss Ut! 

Innan läggdags igår ställde jag mig på vågen, vilken visade en vikt på 55 kilo... Min idealvikt i vanliga fall är 56, för enligt BMI är jag undernärd vid 55 kilo. Dessvärre så är det nog på tok för lite med tanke på att jag snart går in i femte månaden av graviditeten.... Illa!! När jag går till MVC nästa gång får vi se vad barnmorskan säger, men jag gissar på att jag kommer få bakläxa (och då menar jag verkligen bakläxa, typ baka kanelbullar och trycka i mig så många som möjligt HAHAHA). 

Kul är det iaf att en liten bula har börjat dyka upp strax nedanför naveln. Vissa dagar mer synlig än andra dagar, men den finns iaf där. Faktiskt helfästligt när man vaknar på morgonen, lägger sig på rygg och tittar på magen. Kan ibland se ut som en kamel med en jättepuckel och en mindre puckel, fast inte så att en ligger "över" eller "under" den andre, utan bredvid varandra. Liknar kanske ändå mer en ailien-mage... jaja.. finurligt är det iaf!

Såg just "Over the hedge" -Besviken! Trodde den skulle vara mycket roligare än så, eller så var jag inte på rätt humör för något i den stilen. Men vovven var rolig och den koffeinstinna ekorren. Nu blir det "In to the wild" innan sänggående.

Kram och god natt! 

Snacka om helt otroligt!! Har knappt kunnat vista mig i samma rum/hus som den som steker korv och bacon.. men idag, efter att ha sovit 3,5 timmar extra på förmiddagen förväntade jag mig att jag skulle vara så pass hungrig att jag bara skulle må dåligt - men icket! Jag blev så extremt sugen på att äta bacon att jag till och med ställde mig och stekte det själv! Till saken hör ju också att jag knappt lagat mat alls de senaste 12 veckorna. Tänk om vinden har vänt...............  vågar knappt hoppas..

Skulle ju sen vara ganska typiskt också om det visar sig att gamla (inte i betydelse att jag är gammal!!) goa Jenny är tillbaka, med tanke på att jag och "ställföreträdande chefen" på jobbet kom överens om att jag skulle sjukskriva mig från och med idag. Jajja, det blir vad det blir.

Nu ska jag gå och byta gardiner i köket och kontoret också. Bytet i vardagsrummet blev kanonbra, mycket ljusare och jag kan nästan känna livslusten komma tillbaka. :)

Lev väl!