Verkligheten kommer ikapp mig. Denna vecka har jag varit tvungen att skära ner på tempot för att må så bra som möjligt. Moa sover numera två gånger dagtid mellan 1,5-2 timmar i stöten och jag passar på att få mig lite sömn då också. Skönt med 4 timmars extra sovtid men faktiskt livsnödvändigt, jag fungerar inte annars. Då undrar jag ju givetvis hur det ska gå för mig de närmsta fem veckorna när jag tar upp plugget igen... För er som inte visste det så ska jag läsa en kurs som jag har kvar från idrottslärarutbildningen för att äntligen få godkänt och efter det hoppas jag att jag har ork nog att skriva klart examensarbetet. Den som lever får se!

Nu ska andra frukosten dukas fram till både mig och Moa och efter det är det dags för första sovstunden.

*************