Stora starka Stella-Bella har verkligen börjat växa! Nu kan man ju nästan tro att jag lider av någon sorts ovanlig ögonåkomma som gör att jag inte ser ordentligt.... men så är inte fallet. Jag menar mer att hon växer mentalt. Hon verkar nämligen snäppet lugnare än tidigare, något hon egentligen verkat vara ända sedan vi hämtade henne. Men lugnet som jag tycker mig se tror jag kommer inifrån. Hon bryr sig inte längre på samma sätt om man kliver upp ur tex soffan och går och gör något annat. Tidigare jagade hon en vart man än gick. Bytte man rum så följde hon snabbt efter, som en lydig svans. Men så börjar hon ju bli äldre också, närmar sig löpen (hoppas jag, vill verkligen få den perioden överstökad!) och ettårsdagen med stormsteg.

Kul att se henne och Fritz leka igår. Han är ju inte den mest "lekna" hunden som finns, så när han väl släpper till är han så söt. :) Tyvärr är han ju några storlekar mindre än monstret så han låg mycket på golvet eller ramlade omkull när han försökte hoppa på henne.. hennes storlek gör ju att hon är ett antal kilo tyngre och då är det inte så lätt att rubba henne - trots att hon fortfarande är valpig i rörelsemönstret och inte riktigt har koll på sina lemmar.

En stilla undran smyger sig allt oftare upp i medvetandet.. hur stor kommer hon bli egentligen??? (Hur många kilo? Hur hög? Men kanske framförallt, hur grov?) Monster kommer nog iaf bli ett passande smeknamn på henne i slutändan!

*önskar oss bra väder till helgen då vi drar till stugan med Norrgården*