Trodde aldrig att jag skulle lyckas med konststycket att må pyton utan att egentligen må pyton... Med andra ord, jag lider inte av något illamående men däremot så kräks jag, och av tillsynes ingen anledning.... Huvva!!!

Förra onsdagen var vi på ett tidigt ultraljud för att få fastställt hur långt gångna vi faktiskt är, och givetvis var våra tidigare "beräkningar" helt åt skogen....... Kvinnan som höll i det hela kom fram till att vi i onsdags var 8 fullgångna veckor genom och fyra dagar (8+4) med andra ord inne i vecka 9. Idag måndag är det alltså 9+2 (vecka 10).

Så här har det känts hittills:

V1.

Kände inget särsklit förutom otroligt ömmande bröst.

V2.

Lite ont i magen, likt mensvärk (!) Brösten var större och ännu ondare..

V3.

Fortfarande lite ont i magen, men inte lika ofta. AJAJAJ i brösten!

V4.

Mådde skitdåligt och förstod inte riktigt hur jag skulle få bukt med

illamåendet. Sket fullständigt i de onda brösten..

V5.

Mådde fortfarande urkasburkas och levde i stort sett bara på bananer och nyponsoppa. Kan inte heller påstå att brösten "mådde bra".

V6.

Höll mig i vertikalt läge med bananer och nyponsoppa nära till hands. Orkade inte med något alls då kroppen var helt tom på energi..

V7.

Insåg efter ett samtal med Regina att mitt illamående berodde på att jag var tvungen att se till så att jag alltid hade mat i magen. En minut för länge med "tomhetskänslan" i magen så kom illamåendet som ett brev på posten...

V8.

Äntligen slapp jag magens/bäbisens önskan om att få ny mat i magen varje timme. Varannan eller var tredje timme är mer mänskligt och lättare att tillgodose! MEN istället för illamåendet så började jag kräkas istället... Kul.. -NEJ!

V9.

Kräks fortfarande, troligtvis för att frukosten inte ägnas tillräckligt mycket tid (men ibland känns verkligen en timme vid frukostbordet som väääldigt länge). Trycker i mig så mycket jag bara kan, men det är svårt. Men så fort en tugga svalts så känns det genast en pytteaningens bättre iaf och man får hopp om liv igen. :) Läste någonstans att man inte vet hur stora brösten blir förrän tre veckor efter förlossningen... ojojojoj... de är ju redan gigantiska som de är.. jaja, säkert till någons lycka ;)