Trodde aldrig att jag skulle lyckas med konststycket att må pyton utan att egentligen må pyton... Med andra ord, jag lider inte av något illamående men däremot så kräks jag, och av tillsynes ingen anledning.... Huvva!!!

Förra onsdagen var vi på ett tidigt ultraljud för att få fastställt hur långt gångna vi faktiskt är, och givetvis var våra tidigare "beräkningar" helt åt skogen....... Kvinnan som höll i det hela kom fram till att vi i onsdags var 8 fullgångna veckor genom och fyra dagar (8+4) med andra ord inne i vecka 9. Idag måndag är det alltså 9+2 (vecka 10).

Så här har det känts hittills:

V1.

Kände inget särsklit förutom otroligt ömmande bröst.

V2.

Lite ont i magen, likt mensvärk (!) Brösten var större och ännu ondare..

V3.

Fortfarande lite ont i magen, men inte lika ofta. AJAJAJ i brösten!

V4.

Mådde skitdåligt och förstod inte riktigt hur jag skulle få bukt med

illamåendet. Sket fullständigt i de onda brösten..

V5.

Mådde fortfarande urkasburkas och levde i stort sett bara på bananer och nyponsoppa. Kan inte heller påstå att brösten "mådde bra".

V6.

Höll mig i vertikalt läge med bananer och nyponsoppa nära till hands. Orkade inte med något alls då kroppen var helt tom på energi..

V7.

Insåg efter ett samtal med Regina att mitt illamående berodde på att jag var tvungen att se till så att jag alltid hade mat i magen. En minut för länge med "tomhetskänslan" i magen så kom illamåendet som ett brev på posten...

V8.

Äntligen slapp jag magens/bäbisens önskan om att få ny mat i magen varje timme. Varannan eller var tredje timme är mer mänskligt och lättare att tillgodose! MEN istället för illamåendet så började jag kräkas istället... Kul.. -NEJ!

V9.

Kräks fortfarande, troligtvis för att frukosten inte ägnas tillräckligt mycket tid (men ibland känns verkligen en timme vid frukostbordet som väääldigt länge). Trycker i mig så mycket jag bara kan, men det är svårt. Men så fort en tugga svalts så känns det genast en pytteaningens bättre iaf och man får hopp om liv igen. :) Läste någonstans att man inte vet hur stora brösten blir förrän tre veckor efter förlossningen... ojojojoj... de är ju redan gigantiska som de är.. jaja, säkert till någons lycka ;)

 

Johanna

11 juni 2008 20:02

Jag saknar dig! Hoppas du mår bättre. Kram jo

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår sov Moa hos Mormorfar och Maja ville då att jag skulle ligga på madrass på golvet medans hon sov i soffan. Absolut!  Dock - en dmtunn madrass från 1980 är inte direkt optimalt. Så idag ser jag i kors. Huvva.  Men! Nya tag. Idag vankas bygg...

Efter några år i vila kanske det är dags att ta tag i bloggen igen? Det har ju hänt en del under de år som vi inte författat något. Var ska man börja?   * Vi har köpt hus i Storkågeträsk. * Vi har fått en till dotter, Märta. Född 1/7 -15. * V...

....rensar jag garderoberna och vädrar ur klädernas gamla, unkna lukt på uteplatsen.   Härliga våren! Älskar våren!   Lyssnar på P4 och får mig en hel del härliga skratt! Inte trodde jag att att Mannheimer och Tengby var så här kul... Härli...

Gör just nu praktik på en högstadieskola. Behöver jag säga något mer?   Kanske, kanske inte. Beror väl på hur din egen högstadietid såg ut. Men tro mig, den är lika jävlig för ungdomarna idag som den var för dig och mig.....   Nu dränker ja...

Fick en kopia på omtentan av läraren. Den lämnas in imorgon.  Har eventuellt återfunnit kvitto på cykelköp -bra att ha när man pratar med försäkringsbolag!  Lägenheten har hux flux blivit ca 25kvm större.... Nice, jävligt nice!  Barnen både äter...