Efter att ha börjat dagen med en mental härdsmälta tog den sig rejält.

Jag och Karl hade familjemöte och vi delade upp ALLA sysslor här hemma dels för att "avstressa" mig men även för att Karl inte ska gå omkring med "jag-borde-göra-någonting-men-har-inte-den-blekaste-om-vad-det-skulle-kunna-vara-och-därför-sätter-jag-mig-vid-datorn-och-får-dåligt-samvete-känslan". Vi har utvärdering om två veckor så fram till dess kör vi på med det nystartade schemat. Det som slog mig när vi tittade igenom det vi bestämt och skrivit ner var att på mina dagliga rutiner så står det i princip "bara" >mata Moa< >byta på Moa< >söva Moa< vilket är precis vad mammaledighet ska stå för, att ta hand om barnet. Helt sjukt vad mycket annat jag tidigare försökt klämma in på dagarna och som jag idag inser är omöjligt. Bra iaf att man kommer till insikt!

Åter till dagens förehavanden.

Efter vårt lilla möte bestämde jag mig för att ta en promenad med Moa runt sjön. Svängde bara förbi Sörgården (Johanna och Markus) först och pratatde lite strunt med dem och Sanna/Rickard innan jag tog mig iväg. Hade planerat att promenaden skulle ta 2 timmar men i slutändan så tog den bara 1h och 45min. Bra jobbat med barnvagn måste jag säga! Dessutom så blev Moa lite olycklig när hon sovit en halvtimme och upptäckte att hon låg ner... provade gå och bära henne i tio minuter men insåg att det aldrig skulle fungera hela vägen. Istället plockade jag ur vagninsatsen och gjorde om vagnen till sittvagn, buntade upp Moa med en filt och min vattenflaska och jäklar vad hon gillade den nya positionen. Det enda jobbiga blev att bära insatsen/liften bak på ryggen inte i form av tyngd utan ljudet den gav ifrån sig när två stroppar slog i botten. Men, men.. vi tog oss iaf runt och dessutom i expressfart vilket kanske berodde på att jag pratade med Jenny Långström som har ca 2 veckor kvar till beräknad födsel (gammal vän från Skellefteå).

Sist men inte minst fick vi även besök av lilla familjen Ermling -som på några månader blir en något större familj- och vi pratade loss om allt möjligt. Lilla Tilda (16 månader) charmade oss totalt och Stella kunde inte sluta följa efter henne, vart hon än gick. Synd bara att Tildas ansikte är i Stellas huvudhöjd då Stella har en tendens att vilja pussa på alla "i rätt höjd". Tur iaf att de också har hund hemma så Tilda har ju viss vana, bara det att deras är så pass mycket mindre än vår voppe.

Nu är då dagen till ända och jag är på jättebra humör! Dagen har varit helt underbar, från mitten och framåt. Längtar till imorgon då jag ska upp tidigt och sedan rivstarta med en promenad runt sjön igen men denna gång sällskapad av Sanna, Isa och Sofia.

Sov gott!