Skitjobbigt när man är så känslig för minsta lilla knyst.

Karl har en tendens att snarka eller andas så tungt och högljutt att det stör precis lika mycket som om han skulle ha snarkat. Stella å andra sidan är uppe och vandrar vilket medför att jag vaknar av klickandet från när hennes klor möter trägolvet...... Nu har hon ju dessutom lärt sig att om hon vandrar tillräckligt länge så ger jag upp, kliver upp och släpper in henne i sovrummet. Inte bra! Men jag har verkligen inte en ängels tålamod när min nattsömn rubbas.

Ska idag efter jobbet gå och köpa sådana där gula öronproppar. Så Karls nya uppgift på dagarna blir att väcka mig på ett milt och behagligt sätt eftersom jag inte kommer vakna av väckarklockan själv. Förhoppningsvis blir alla nöjda och glada efter detta!

Och ja Joel, jag är säker. Magen har för visso en slående likhet med pappas, iaf som den såg ut för några år sedan. Men jag kan lova att i den här magen ligger det mer än bara gamla matrester... ;)

xoxo