Gick in på Telia. Provade alla mobiltelefoners knappsatser. Hittade två med potential och gick slutligen hem med en av dem (bilden). Får se om jag gjorde rätt val.... Men med tanke på att jag är rätt obrydd om vad jag har för mobil så lär jag nog inte ångra mig. Om det nu inte skulle visa sig att knappsatsen inte alls är så "lättmanövrerad" som jag fått för mig.

Den som lever får se. Men nu är jag iaf uppkopplad mot världen igen!

Så, hör av dig vettja!

Idag bär det av mot Skellefteå igen för mig och Mosan. Åker vid ett-tiden och jag återvänder "redan" på måndag. Moa däremot stannar till onsdagen veckan därpå.

Nu ska jag likt en raket på raketbränsle jobba a*slet av mig! Ska nämligen träffa Moa och Karl utan för NUS om lite mindre än en timme och innan dess ska jag hinna få en hel del gjort. Men med inställningen och peppen jag känner nu så blir det inga problem!

Ha en bra dag allesamman!

Heter du Fido, Pluto eller kanske Ronja?

Brukar du känna dig uttråkad och osedd av din matte/husse?

Tag då själv kopplet i munnen,

den 6/12 kl. 12:00,

och guida din matte/husse till fotbollsplanen

(mellan Nydalasjön och Nydalacampingen)

Där utlovas massor av hundbus

och de tvåbenta kanske får ut något av det också....

Vi ses där!

/Stella, Isa, Fritz & Fokus

Äntligen har Moa fått sova en hel natt och med det så har även jag och Karl fått den sömn vi behöver för dagens göromål. Jag ringde sjukvårdsupplysningen efter att jag kommit hem från pluggandet och fick då veta att vi gett henne alldeles för låg dos med alvedon.... Inte konstigt att hon tidigare vaknat varannan timme med en ny febertopp. Sen har även hennes feber gått ner en hel del. Igår var den strax under 39 och det i sig gör ju givetvis att hon mår bättre. Så nu håller vi tummarna för att hon imorgon är feberfri!

För övrigt var sjuksköterskan jag pratade med orolig för att jag skulle ha fått "svinet" och ville att jag skulle hålla noga koll på mig själv om min kropp. Minsta tecken på feber och jag ska kontakta vårdcentralen för att behandlas... Känner mig väl omhändertagen och sedd måste jag säga (fast vi bara pratade i telefonen). Ibland lyckas sjukvården förvåna mig!

Nu ska jag doppa snoken i ett par gamla, unkna böcker här på UB (universitetsbiblioteket).

Ha en bra dag!

Moa är sjuk, riktigt sjuk. Hög feber och vill inte sova nattetid, inte dagtid heller för den delen... Så just nu lever jag och Karl på sparlåga och är extremt trötta. Därav dålig plugg- och bloggdisciplin.

Återkommer när energidepåerna är påfyllda!

****

11:35

Känner mig tröttare än tröttast!

11:40

Börjar på allvar känna mig dum!

Funderar över hur jag ska få in vissa saker på ett bra sätt i texten..

11:42

Kommer på mig själv med att påstå saker som jag inte har det minsta belägg för.... -F*n!

11:45

De andra som pluggar på biblioteket ser mig oftare och oftare slita mitt hår.

11:47

Nu åker jag hem!

...när Moa var så här liten?

Nyfödd på BB.

 I "Farmoras" knä, ett par dagar gammal bara...

  Lite äldre men fortfarande otroligt liten! Detta är minsta storleken på byxor -om man nu bortser från byxor till för tidigt födda.... De når ju upp till hennes armhålor. Hahaha!

Känns som en hel livstid sedan och på ett sätt så är det väl egentligen det.

Äntligen har jag fått tag i laddaren till den bärbara datorn igen... Upptäckte när jag skulle till måndagens seminarium att jag inte hade någon ström. Hade tydligen glömt laddaren hemma hos mormor och morfar i Kusmark. Inte så välplanerat!

Men nu känner jag mig uppkopplad mot världen igen. 

De senaste dagarna har bestått av plugg från 8-12 och sedan "Moa-duty" från 13-18. Eftersom Karl snart har tenta så har han i princip inga lektioner så vi har delat upp dagarna så att båda för något gjort. Och jag måste ju säga att jag är riktigt stolt över hur mycket plugg jag faktiskt hinner med på fyra timmar. Helt underbart skönt att vara så här strukturerad!

Igår afton hade vi besök av LInda, Ante och Hampus. Mycket trevligt! Och vilken gókille han är (Hampus alltså...), strödde pussar omkring sig innan de for precis som om det vore godis. Sen när de gått ville Moa också pussas men hennes var inte ens hälften så mysiga och betydligt kladdigare....... Kan iof bero på förkylningen som hon just igår drog på sig. Inte roligt med så snuvig näsa när man är så liten. Men med några handfasta tips från en betydligt mer van mamma (Linda) så överlevde både jag och Karl nattens "trösta-Moa-spring". Vilken tur vi ändå har att hon inte är ett "öron-barn". Fy! Det kan inte vara kul.

Nu är det dock dags att sätta fart igen. Måste hinna göra massor innan tio-fikat om en halvtimme...

Ha en bra dag allesamman!