Igår provade jag att vara tvåbarnsmamma för första gången på riktigt. Satte barnen i bror Jonas bil och körde ner till stan till Regina med familj som bjöd på middag.

Otroligt ändå vad en sådan trivial sak som att klä på sina barn och sätta ut dom i bilen kan skapa osäkerhet och en känsla av att man inte vet vad man pysslar med.

Men fram tog vi oss trots att Moa inte var särskilt nöjd de första femton minuterna (de sista fem gick bra...).

Maja med sin gudmor Regina och min favvokille Alex bredvid.

Puss på dig Maja!

Stor kille med liten tjej.... Minns för inte så många år sedan när Alex var så här liten, men de dagarna är helt klart förbi och Alex växer så det knakar. Min gissning är att han kommer bli en riktigt stor kille (längre än sin farfar) och när han spelar innebandy på elitnivå kommer han bara behöva ta fyra steg för att springa från egen planhalva till andra sidan.... Eller vad tror du Regina?

/Jenny   

Idag fick vår älskade Moa äta sin allra första semla, och det gick väl sådär... Hon var otroligt trött och nyvaken, vilket syns på de första bilderna. Men efter en stund fick hon upp farten både i nävarna och aptiten och åt och åt och åt! Allt till familjens stora glädje!

            "Titta pappa, jag har ett semmel-lock!"

  När pappa skulle ta locket för att kleta på grädde, så blev Moa så här glad!

  Grääääva efter grädde!

Mmmm, äta semla med HELA ansiktet!

  "Vadå, måste jag SVÄLJA innan jag tar nästa tugga?"

Moa var också idag ute och åkte lite spark med mormor, de gick och hämtade morgontidningen tillsammans! 

  Så här söt är vårt lilla Hallon!

Dagarna går framåt i sakta mak här i Kusmark. Vi sover, lagar mat, spelar spel och har det alldeles underbart. Jag försöker plugga till torsdagstentan, men det är svårt när två småtjejer och en stor tjej pockar på uppmärksamheten!

Så jag far hem till Ume på tisdag för att ägna mig åt skolan två dagar innan jag åker hit igen på fredag! Ha det gött så länge!

/Karl

Måste bara få säga tack!

Tack för alla positiva kommentarer,

glada telefonsamtal,

alla sms och mms.

Det känns så oerhört bra i hjärta och själ

att veta att vi har så många fina människor runtomkring oss!

Så återigen Tack!

/ K & J

Maja Elisabeth Hallon Hartelius

/Jenny 

Sexy mama med stormagen i vädret. Vid det här laget (15-tiden) hade jag haft värkar i fem timmar (sedan 10-någonting) och under den tiden hann jag och Sanna förbi på Barnens Hus samt en mindre storhandling på COOP. Det trodde jag nog aldrig att jag skulle göra mitt i värkarbetet..... Karl ville att jag skulle skita i handlingen och åka hem - men jag är tjurigare än de flesta! Stackars Sanna hade det jobbigt att hålla sig lugn... Hahaha!

Ser roligare ut för Karl än vad det faktiskt var! Kring sex-sju timmar efter detta (när lillan anlänt) hade han så ont i fingrarna att han till och med vågade sig till att klaga... Han ångrade sig ganska snabbt. Men det är ett tips till blivande mammor, hårt tryck i ryggslutet för att inte säga korsryggen (ju längre ner desto bättre) kan rädda dig under många värkar!

Så här glad är man mellan värkarna, tilläggas bör att de inte var särskilt starka i början. Men min inställning till hela schabraket var i princip "no worries" och det tror jag att jag hade igen i slutändan. Så den stressen och paniken som vissa oroliga grannar ville se (trodde sig få se) uteblev. Tack och lov!  

En familj på tre som snart blev fyra.        

En något tröttare blivande tvåbarnsmamma vid inskrivningen 17:00. När väl de något starkare värkarna kom igång i samma veva som vi kom in (enligt barnmorskan är det betydligt vanligare att värkarna avtar när man kommer in) blev jag så ofantligt matt att jag passade på att blunda så mycket jag kunde.

Mindre glad på fotografen och hans val av fotoobjekt eller timing för den delen. Värkarbete KAN göra en lite stingslig, inte sagt att just jag var det dock....!

Men till slut efter två delar kraftansträngningar, en del smärta och en del samarbete så var hon äntligen här. Vårt lilla mirakel!

Jag måste bara få påpeka även jag att jag faktiskt tog mig genom hela förlossningen utan tillstymmelse till smärtlindring. Inte ens en liten alvedon och inte heller någon lustgas. Jag är stolt över mig själv! Himla osvenskt, men det skiter jag fullständigt i!!

Stolt och väldigt fin pappa med vana och trygga bäbisbärande armar.

Hemma är hon nu lilla tösen, bara 15 timmar gammal. Moa var otroligt nyfiken och det första hon sträckte sig efter var lillans lilla stump. Kanske har även en liten ettåring en känsla för vad som är lite annorlunda. Försiktig var hon iaf och till viss del även lite blyg.

Hela familjen samlad för lite försiktigt morgonmys. Stunden innan försökte Moa kasta nappar på henne. Inte riktigt uppskattat av mig och Karl men hon blev lätt frustrerad över att inte få ta på henne lika mycket som hon ville.

Nu är vi, som Karl tidigare skrivit, i Kusmark för att i lugn och ro landa i tvåbarnslandet. Jag och tjejen börjar gå mer och mer i fas med varandra när det gäller amningen och det känns väldigt skönt. Har man så mycket mjölk som jag har så är det inte roligt, men som läkaren jag pratade med idag sa så är det ett lyxproblem. Håller helt med, men det tar ändå inte bort smärtan från de överfyllda silikonbrösten.

Nu ska vi snart mysa ner oss i sängen med lillan mellan oss och förhoppningsvis få oss ett par timmars sömn innan det är dags för nattamålet.

Hoppas på en trevlig helg och en bra OS-start för Sverige!!

/Jenny

Igår for vi upp till Jennys föräldrar, dels för att de ska få träffa lillan och dels för att vi ska få lite lugnare, de sover med Moa och vi med bebisen (som ännu inte har ett namn! Jägarns så svårt!). Det är skönt att vara här, på landet även om man direkt saknar alla fina människor vi har runt oss hemma.

När vi kom igår kväll så var det minus 26 grader. Och snålblåst. Huvva! Men det är väl det man gillar med Norrland, just att det är så kallt. Men till och med jag som trivs som fisken i vattnet börjar längta så smått efter sol och värme. Bara en liten jäkla krokus skulle duga!

Idag ska jag skriva klart mitt förbättringsarbete och skicka in det, sen blir det en hel del plugg inför tentamen och seminarium. Gött!

/Karl

Idag tyckte vi att lillan blivit så röd och svullen på "stumpen", så när BB-hemvård ringde så påtalade vi det. Kvinnan i telefonen ringde en barnläkare och ringde upp oss igen med beskedet att vi skulle åka in ikväll klockan åtta för att de skulle kika på det.

Sagt och gjort, vi ringde hit världens bästa Angelica och lånade världens bästa Björn och Erikas audi och for iväg tjugo i åtta. När vi kom fram fick vi beskedet att läkarna var upptagna, men att de skulle komma så fort de bara kunde. Vilket de också gjorde. Klockan elva. Tre timmar satt vi och väntade och fick sämre och sämre samvete för Angelicas skull. Men några sms senare kändes det bättre!

När läkaren väl kom visade det sig vara en av de bästa läkarna jag träffat, en oerhört sympatisk och sympatisk kille på runt 30, i röda converse och med en go dialekt. Han klämde och kände på lillan och drog slutsatsen att det inte var så himla farligt, men ordinerade ändå ett CRP för att utesluta infektion. Så vi får se vad provet visar imorgon. Nu är vi hemma, Jenny pumpar ut bröstmjölk och jag ska (försöka) sova inför morgondagens äventyr! Vad det nu blir... :)

Antagligen åker vi till Kusmark någon vecka för att hämta oss, landa i vad som hänt och få assistans av världens bästa mormor Tyra, morfar Erland och morbröder Joel och Jonas (som för övrigt opererat en axel - hoppas allt gick bra!)

Sov så gott - bifogar en bild på världens lugnaste, tålmodigaste tredagarsbebis!

/Karl

(hon är TOKlik Moa!)

Nu börjar man så smått få in lite rutiner. Jag sover för tillfället ute på en madrass på vardagsrumsgolvet, dels för att jag ska få lite sömn inför skoldagar, och dels för att jag ska ta Moa när hon vaknar på nätterna utan att störa Jenny och den lilla allt för mycket. När Moa vaknar så gör jag en flaska välling som hon får i soffan framför frukost-tvn (jag vet att man inte ska äta frukost vid dumburken, men just NU så är det en regel vi tummar lite på...). Efter det tar jag på henne kläderna, väcker de andra flickorna i familjen och börjar göra mig redo för skolan. Har jag ingen skola så får Jenny och lillan sova tills de vaknar. Då leker jag och Moa en stund tills jag äter frukost, då äter hon sin andra breakfast med mig. Sen somnar hon igen vid 9-9.30 och sover en timme. Då får man lite egentid - otroligt skönt.

Det här med armen börjar sjunka in mer och mer. Jag kom på mig själv med att längta tills det att hon börjar använda den för att lära sig göra saker, och se hur hon löser problemen! Det ska bli så himla spännande!

Vi har pratat idag om att lämna Umeå för Kusmark någon vecka. Dels för att vi ska lära känna lillan bättre, dels för att få hjälp med Moa så att Jenny får vila så mycket som möjligt. Jag har plugg jag kan göra på distans, så det är kanske en bra lösning. Vi ska prata med morföräldrarna senare idag.

Nu vankas det ugnstekt kyckling med ris och gelé - grymt gott! Hörs snart igen!

/Karl

P.S Här kommer en bild som visar hur stolt Moa är när hon pussat på sin syster (som visades på bild i förra inlägget)