Så har jag nu äntrat vuxenlivet med hela 28 år i ryggen. Och hur känns det då? Nja, inte så värst men jag har en stark känsla av att ju närmare 30 jag kommer desto värre kommer det att bli! Trodde inte att jag var en sån person som har ålders nojja, men ack så fel jag hade. Den molande känslan i magen är nämligen alldeles för påtaglig för det.

Nåja. Kalas blir det ändå. Imorgon, tisdag. Tid? Vem vet, men gissningsvis efter tre någon gång. Kan iof återkomma med en exakt tid senare (imorgon). Men det här kalaset är det mest oorganiserade vi ställt till med för än så länge har vi bara planerat att göra en tårta...

Men det vore ju kul om du dök upp ändå! Så någon mer formell inbjudan än så här får du inte...

Välkommen!

/Jenny, Karl & Hallonen