Ja, förutom nedanstående inlägg så var det längesen jag (Karl) skrev ett inlägg med någon slags substans i... En snabb genomgång av bloggen ger datumet 12 augusti 2010... Det var ett tag sedan, och då skrev jag om hur skönt det var i stugan i Storkågeträsk. Ojoj, det var en härlig vecka. Men nu ska jag skriva om nuet.

Det har hänt en hel del sen 12 augusti 2010 för mig. Jag är snart klar med utbildningen, jag har vuxit både mentalt och i omfång - att vara 31 år och tvåbarnsfar är en farlig kombination. Det mest spännande som hänt mig på sistone är att jag varit sjukare än vad jag kan minnas att jag någonsin varit innan. Detta är historien.

19 mars skrev jag en tenta. En tenta som avgjorde huruvida jag skulle få ta examen. En tenta som jag missat i över ett års tid. Första försöket var när Maja föddes, och då ställdes allting på huvudet. Att få en dotter med dysmeli var något av en chock och skolan påverkades extremt negativt. Jag missade både första tentamenstillfället och omtentamenstillfället. Efter det har jag lyckats missa alla andra tillfällen på grund av egen sjukdom, sjuka barn eller slarv (ett tips är att anmäla sig till omtentor...)

Men nu, på allra sista försöket så skrev jag. Jag satt kvar längre än jag någonsin gjort på en tenta, skrev på allt och det kändes helt okej. På vägen hem från lokalen så började jag få ont i huvudet. När jag kom hem utvecklades det till ett fullfjädrat migränanfall och jag däckade fullständigt. På söndagen var jag fortfarande helt färdig, och gjorde inte många knop. Måndagen kom och jag mådde kanon! Tentan gick bra, jag skulle precis påbörja min tredje vecka på psykiatripraktiken och allting kändes bra. Men på tisdagskvällen fick jag frossa och feber (39.5 grader). Febern motstod allt, både Ipren, Treo och Alvedon. Onsdagen kom och febern bestod. På torsdagen gick jag till vårdcentralen och fick diagnosen influensa. Jaha, tänkte jag och gick hem och lade mig igen.

Sedan började jag hosta. Och hosta. Och hosta. Febern var kvar, jag var helt slut och färdig och började känna mig lite... sjuk. På söndagen for vi ner till primärvårdsjouren där läkaren lyssnade på mina lungor och konstaterade dubbelsidig lunginflammation. Yes! Antibiotikakur inleddes och fungerade väl. Efter tre dagar var jag helt feberfri och mådde rätt okej. Men djävulshostan var kvar, och jag blev andfådd för ingenting, orkade inget och kunde inte säga mer än fem-sex ord i taget innan jag fick hostanfall. Jag gick tillbaks till vårdcentralen för uppföljning och läkaren där skickade mig först på lungröntgen och sen till infektion för provtagning. Så jag har verkligen provat på att vara patient de senaste veckorna!

Tror ni jag var på praktiken under denna tid? Nej. Missade åtta dagar... Inte så skoj.

Jag behövde dock endast ta igen tre dagar, för jag var så jävla bra. Nu sitter jag här efter tre veckor och har bara kvar hostan. Men ska börja inhalera Pulmicort, det ska nog göra susen!

Jag gör just nu praktik på Ersboda hälsocentral och trivs kanonbra redan efter två dagar! Nu får man göra riktiga syrragrejer, ta suturer, agraffer, göra såromläggningar, ge infusioner, sätta nålar, ta blodprov och bedöma utslag. Grymt kul!

Nu sitter jag i soffan, ser på hockey, dricker kaffe och njuter av en skön lugn kväll med världens bästa, vackraste, empatiska och mest suveräna hustru. Jenny "Monica Geller" Hartelius!

Om ni läst så här långt så är ni värda en liten present. Varsågod.

/Karl

Ibland när man fyller år får man fina presenter av sina vuxna vänner! Här: en trumma från Sanna och Sofia! 

    Ibland vill man krypa och se vad hunden gör under bordet. Här: Maja demonstrerar sin oerhörda smidighet!

  Ibland har man världens häftigaste hår. Här: Moa som ungefär 15.3 sekunder efter hon kammats uppvisar en imponerande okammad look.

Ibland hjälper man till att baka. Här: Moa som stolt visar upp sin senaste mjöl-pose. Har hon rent mjöl i påsen?

Ibland får man hjälpa mamma att vispa. Här: Moa som är oerhört lycklig över att ha hittat något som är segare än hennes pappa på att blogga.

Ibland vill man inte vara sämre än sin syster. Här: Maja som sätter i sig allt det som inte Moa fick loss från vispen i förra bilden.

Ibland vill man inte ha hatt. Här: Maja som demonstrerar det senaste inom förskolemodet, serpentinmössan. Fin, men inte så effektiv vid stark vind.

Hoppas ni njutit av dessa små bildrapporter från Mariehem!

/Karl   

Jag vet vem jag är! Men vet du vem du är?

Jag står för den jag är, står du för den du är?

Skönt att vi är överens!

Då kan vi lägga ner all skit och bara fokusera på vad som är viktigt! Och vad är viktigt då kan man ju undra... Jo, att må bra. Må bra i sig själv, må bra med alla andra runt omkring, må bra i tanken om framtiden men inte att förglömma att må bra i det som varit. Med andra ord, se till att inte ångra något...
  

För övrigt så är våren äntligen här i Umeå och vårstädningen ett måste med den! Inte bara hemmet behöver fräschas upp utan även sinnet, garderoben, uteplatsen/trädgården och förrådet. Glöm inte rensa i mobiltelefonen, facebook-kontot och bloggen. Finns alltid personer, nummer och länkar som kan kasseras eller uppdateras.

/Jenny-"Monica Geller"-Hartelius

"Some times we all have bad days"

Så sant så (på tal om min dåliga dag igår -och förrgår..)!

Lyssna och njut!

/Jenny

• Lagom stor skål med godis
• Jättestor skål med chips och tillhörande dipp
• Pengar på mitt pokerkonto
• En marinblå onepiece
• samt en treo

/Tycker-synd-om-mig-själv-Jenny

Varje gång denna reklamfilm går igång på tv ser jag rött!

Hon i rosa tröja är bland det mest osympatiska jag sett.. Vet att skådespelarna endast spelar och att det inte är en autentisk scen som spelas, MEN jag vet av egen erfarenhet att det finns personer som faktiskt beter sig på detta vis.

Hur orkar man vara en sådan person? Hur kan man leva med sig själv om man är sån? Visst att man kan gå omkring och tro att man själv har koll på det mesta och faktiskt har sunda värderingar men inte sjutton skulle jag gå omkring och tro att jag måste meddela alla andra som tycker/tänker annorlunda än mig att dom är ute och cyklar. Så länge inte någon ber mig om min åsikt vill säga, då får den ju ta risken att jag kanske inte tycker lika... Nyckelord: BER MIG!

OCH framförallt INTE på det här sättet. "Hoppla, hoppla. Godis mitt i veckan ser jag...." Jävla översittarattityd! -Som jag sa, jag ser rött!

Undrar vad jag ska hitta på nu för att få ut mina aggressioner.... Inte titta på den en gång till iaf...

/Jemp

Har just ringt runt till alla möjliga företag som skickar ut modekataloger till mig för att få dom att sluta. Och vad möter mig i telefonluren? Jo, tre kvinnor med finladssvensk brytning och en kvinna med "mellanöstern-stajl" brytning. Vad är oddsen? Och då menar jag inte hon den sista utan istället att träffa på tre kvinnor från typ finland med i princip samma jobb inom loppet av tio minuter. Jag blev imponerad bara av att få prata med den första. Händer ju aldrig att man träffar på finlandssvenska. Eller?

/Jay to the enny

Hade tråkigt en dag (läs: pluggade...) och hittade då en hel del gamla bilder. Här kommer några på mig och Karl från det att vi började hänga/ses/pussas/*övrigt*.

Bilderna kommer inte i kronologisk ordning men det är iaf ett spann från början av 2005 till hösten 2007.

Hahahahahaha!

Hur kan man inte falla för de där bruna ögonen?

Drar mitt strå till stacken och drar upp en långa...

Inte så snygg kanske...

Men Karl var inte så mycket finare!

Sommar och sol i Uddevalla

  Jag och Bäbis (Sofia) på den tiden då vi var "trams-bo" (tre st sambo. Sista sambon Sanna tog kortet).

 
Taget någon gång under våra första två-tre veckor tillsammans.

Iiiiiinte gammal kille...

  Danshäng på NH. -Det var alltid danshäng på NH!

  ...dagen efter dagen före....

Fina killen!

  Då: längre sideburns!

  På den tiden: Karl sambo med Nils.
Idag: Gift med Jenny, Nils sambo med LIsa. Båda parter har två barn var (eller det andra på gång). Kunde man inte tro på den tiden...

Hahaha... Spöke??  

/Jempa