Hundbrottning i snötäckt dike -välkänd sport i Kusmark! (Jonas på bilden)

..så även kapplöpning. Här ses hund vs. människa 

Vilket snödjup! Många år sedan det sist såg ut så här.

Mysigt!

Jag försöker hålla Stella på plats trots att hennes favoritleksak

ligger bara några meter framför oss.

Moa sover så gott så gott, trots kylan.

Sötnosen!

Alla som känner på sig att något nytt har hänt i livet som kan vara värt att skvallra om -till mig- hör genst av er via telefon (enklast!).

Jag väntar med spänning!!

För övrigt skickar jag en"grattis-på-födelsedagen-kram" till min käre bror Jonas! Grattis på den 25 födelsedagen!

Kram

Till att börja med var svärmor här på besök i fem dagar, och samma flyg som hon landade med tog svärfar tillbaka hit... :) Han kom sent på måndagskvällen och åker igen kl 20.00 på måndag. Med andra ord har vi haft besök i nästan två veckor, inte illa det inte.

Under dessa två veckor har det hänt en del saker, hittats på några utflykter med mera. Till exempel var vi till Skellefteå med Birgitta så hon fick se var jag kommer ifrån, och ett besök i mor och fars stuga. Samma tripp ska vi nu ta om några minuter bara, men med Lars istället.

Längre redogörelse kommer, med bland annat hur det gick på ultraljudet..... inte som vi trodde iaf........ ;)

xoxoxo 

Idag är dagen då vi bara ska vara med varandra. Inga besök till varken Sörgår'n eller Norrgår'n. Grilla något gott, se film och bara njuta av varandras sällskap. :)

Vaknade halv elva, skönt med sovmorgon. Karl däremot klev upp sju, började tvätta, gick en långis med Stella och har donat och hållit på ända tills jag klev upp. Jag vet att jag är extra känslig just nu och så, men jag blir så himla rörd! Precis som när jag och brorsan kom hem hit till Umeå från Skellefteå. Han hade städat, sorterat en massa saker som vi bara låtit ligga, plockat blommor, städat sitt skrivbord, diskat varje dag (!) OCH omarrangerat vår anslagstavla. Jag har nog aldrig känt mig så lyckligt lottad som just då... Han är så fin min Karl! Mycket kärlek i luften idag.. Men faktiskt, jag vet inte vad jag skulle göra utan min stöttepelare, min älskling, min bäste vän och min stora kärlek.

Älskar dig Karl av hela mitt hjärta!!

Idag kom vi fram till Kusmark. Hade som plan att berätta om det kommande så nervositeten fanns med oss, hela vägen från Umeå. Jag och Karl tisslade och tasslade lite grann - Hur ska vi säga det? Vem ska göra det? När? osv..

Efter maten och en längre promenad med Stella anlände bror Jonas och hela familjen var då samlad. Alla var vi sugna på kortspel (som brukligt när familjen samlas efter att inte ha setts på ett tag), ja nästan alla... Pappa brukar ju inte direkt hoppa av förtjusning och mestadels hålla sig undan när kortleken dyker fram. Men inte denna gång! Jag går in på hans kontor och viftar på ögonfransarna och säger -i princip- din enda dotter vill att du ska vara med och spela kort... Och han kom.. :)

Jaja, so far so good. Vi sitter i godan ro och spelar, pratar och tjollrar på i allmänhet. Jag blir mer och mer nervös.. hur f*an ska vi säga det, och när??? Så kommer den perfekta öppningen, tyckte jag då iaf... hahahaha..

Någon pratar om snoppar, så jag tar till orda.

-På tal om snoppar.... det finns ju något roligare man kan göra med snoppar.

-Kissa! utropar pappa glatt (?)

-Njae, något man kan göra tillsammans, som resulterar i barn... så det jag vill ha sagt är att ni (tittar på mor och far) ska bli mormor och morfar....

Karl tittade på mig och skakade på huvudet (iaf så är det vad jag minns, men kan lika gärna ha gjort något annat, men nu är det ju faktiskt mitt minne jag reciterar..). Men nu är det iaf gjort, och lika glada blev de alla.. eller..... tror Jonas tog åt sig mest alla ändå.

-Grattis! (Anne-Marie Anderbrant)

-Tack! jag gjorde mitt bästa svarar Jonas -den stolta morbrodern! 

Peace out! 

Istället för träning (kanske inte helt otippat) bjöd vi över Kat & Mat på spelkväll (aka hemligheternas slöjas undanröjande) istället. Kat kom men Mattias hade plugg i vägen för ytterdörren så han dök upp först någon timma senare. Katrin å andra sidan hade redan på känn vad som var på gång. Hon har tydligen utvecklat någon form av "Zaida-förmåga". Trots detta blev faster Katrin riktigt gråtmild och utstötte några läten som jag tar som positiva.... ;)

Skönt att ha åtminstone en av de nära och kära i närheten!!

Karls födelsedag och numera även dagen vi förlovade oss på....

Var länge sedan jag var så nervös för något jag bestämt mig för att göra. Jag ångrar inte en sekund, inte ett ord, ingenting. Ja, iof, kanske att jag inte hade fixat ringar. Men va tusiken ska man göra när man bestämt sig bara några dagar innan. Känner ingen guldsmed som heter "Speedy Gonsales", varken i förnamn eller mellannamn....

*se filmen på Youtube*