För er som läste förra inlägget och som inte var med på tjejkvällen hos Erika igår kväll tror säkert att jag håller på att dö eller något liknande...

Tänkte verkligen inte på det.

Så är iaf inte fallet och jag var inte vid någon "negativ brytningspunkt" så det behöver ni inte heller oroa er för.

Vi hade en jättetrevlig kväll igår, jag och tjejerna. Mot slutet av kvällen fick så Katrin en kanonidé som i slutändan satte igång ett gråtkalas. Alla runt bordet skulle säga till var och en vad vi är tacksamma för hos varandra. Något man borde göra lite oftare så att det inte förorsakar sådana här syndafloder... haha!

Så som Sanna sa igår, "vi är så himla tjejiga just nu", stämde alltså till punkt och pricka OM man ska utgå från könsstereotyper (känner mig tvungen att lägga till det...).

Livet är en fest

- så länge man har vänner att festa med!

/En toklycklig vän, granne, fru och mamma!