Den lilla bulan på vigseldagen är samma bula som snart börjar synas på min mage. Familjen Hartelius kommer utökas från tre familjemedlemmar till fyra. Lycka, men just nu en massa illamående......

Första bilden på magen
 

Jag började misstänka att något inte riktigt var som det brukade två dagar innan vigseln (min födelsedag) när jag satt i frisörstolen och mådde pyton. Trodde det var nervositet men samtidigt såhör det inte till min personlighet att bli så nervös över något sånt här.

Dagen innan (lördag) tog jag mig knappt upp ur sängen och fick framförallt inte i mig någon mat. Men dagen var fullspäckad med pyssel och plock inför den stora dagen så det fanns ingen tid till illamående.

När så dagen kom mådde jag så illa på morgonen att jag sov till klockan tolv medan alla andra i huset (Karls pappa, mamma, bror och två systrar och systerdotter) samt min familj förberedde de sista sakerna. Anne-Marie, mammas bästa kompis, fixade gravidillamående-tabletter åt mig så att jag skulle klara mig genom ceremonin utan att kräkas vilket fungerade utmärkt. En halvtimme innan det var dags var jag nyduschad och redo att åka till stugan där vi skulle hålla till. Bortsett från ett sällskap som hamnat på villovägar (ballongerna efter vägen var inte tillräckligt tydliga....) var jag sist att anlända till platsen men visst brukar man säga fint folk kommer alltid sent?!

Dagen avlöpte iaf som vi hade tänkt oss och jag slapp må dåligt. Två dagar senare gjorde jag ett test och det var utan tvekan positivt. Precis som med Moa har vi ingen aning om hur långt gången graviditeten är och vi ska på ultraljud för det, men jag gissar att det handlar om ca 8-9 veckor. Alltså har vi inte passerat 12-veckorsgränsen för missfall men händer det så händer det. Då känns det bättre för mig att folk omkring oss vet vad som hänt och att man kan prata om det, istället för att inte berätta och sedan gå omkring och vara ledsen i ensamhet.

Detta är alltså anledningen till min bloggtorka den senaste månaden. Trötthet och illamående hör till vardagen och vissa dagar har jag svårt att kliva upp ur sängen. Förhoppningsvis går det över snabbare än det gjorde med Moa för annars har jag någonstans kring två månader kvar innan jag kan äta som vanligt igen. Alldeles för länge enligt mig!

Nu ska jag försöka stoppa i mig lite mer av min torra hårdbrödmacka...

Hoppas alla har det bra!

Kram

 

Lisa

5 augusti 2009 19:56

Hihi! Grattis igen! :)

http://nydalafavoriter.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår sov Moa hos Mormorfar och Maja ville då att jag skulle ligga på madrass på golvet medans hon sov i soffan. Absolut!  Dock - en dmtunn madrass från 1980 är inte direkt optimalt. Så idag ser jag i kors. Huvva.  Men! Nya tag. Idag vankas bygg...

Efter några år i vila kanske det är dags att ta tag i bloggen igen? Det har ju hänt en del under de år som vi inte författat något. Var ska man börja?   * Vi har köpt hus i Storkågeträsk. * Vi har fått en till dotter, Märta. Född 1/7 -15. * V...

....rensar jag garderoberna och vädrar ur klädernas gamla, unkna lukt på uteplatsen.   Härliga våren! Älskar våren!   Lyssnar på P4 och får mig en hel del härliga skratt! Inte trodde jag att att Mannheimer och Tengby var så här kul... Härli...

Gör just nu praktik på en högstadieskola. Behöver jag säga något mer?   Kanske, kanske inte. Beror väl på hur din egen högstadietid såg ut. Men tro mig, den är lika jävlig för ungdomarna idag som den var för dig och mig.....   Nu dränker ja...

Fick en kopia på omtentan av läraren. Den lämnas in imorgon.  Har eventuellt återfunnit kvitto på cykelköp -bra att ha när man pratar med försäkringsbolag!  Lägenheten har hux flux blivit ca 25kvm större.... Nice, jävligt nice!  Barnen både äter...